- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
234

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Kolthoff. En naturvän. Av A. Klinckowström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

A. KLINCKOWSTRÖM

att Kolthoff av dåvarande prefekten för
Uppsala zoologiska institution, professor
Lilljeborg, år 1878 erbjöds plats som
konservator vid universitetets museum.
Anbudet, säkert nog mottaget med tungt
hjärta, det betydde ju i mycket ett slut
på det fria, obundna jägarlivet och
skilsmässa från hav och skär, antogs troligen
mest av hänsyn till den uppväxande
barnskarans uppfostran, som krävde en
närmare förbindelse med kulturlivet, och
redan följande år finna vi Kolthoff bosatt
i den norra universitetsstaden, hans
blivande verkningskrets under det
kommande tredjedelsseklet. I och med tillträdet
av konservatorsbefattningen i
Gustavianum hade den trettiotreårige Kolthoff nätt
den ställning, för vilken hela hans
föregående liv kan sägas ha varit en enda
lång förberedelse, och i vården och
utvecklingen av det honom anförtrodda
museet, liksom av den redan under
Källe-vikstiden grundade naturaliehandeln, som
nu under årens lopp i Uppsala
utvidgades till en hela Norden omfattande
mönsterinstitution med vittförgrenade
internationella förbindelser, fann Kolthoff det rikaste
fält för sin verksamhetslust på samma
gång de i museets intresse företagna
jakt- och samlingsfärderna till vår halvös
mest skilda delar, allt från Sundets
bokskogar och tångbankar upp till
Porsanger-fjordens kala stränder, satte honom i
stånd att i högre mått än de flesta
tillgodose sin brinnande längtan efter livet
i naturens sköte. Även i den
forskar-gärning uppe i polarisens grannskap, som
under de tvenne senaste mansåldrarna
bidragit att med ära hölja vår svenska
flagga och skänka anseende åt vår svenska
vetenskap, skulle det förunnas Kolthoff
att göra en ej oväsentlig insats. Som
zoolog och konservator åtföljde han år
1883 A. E. Nordenskiöld på dennes
expedition till Grönland samt 1898 sin
vän och jaktkamrat A. G. NATHORST

på Antarctic-expeditionen till Spetsbergen,
från båda dessa färder hemförande rika
samlingar och oförgätliga intryck, och
år 1900 hade han lyckan — måhända
den största ödet kunde beskära en man
med Kolthoffs sinnesart och tycken —
att själv som fri och
oberoendeexpeditionsledare få ombord på fångstskeppet
»Fritjof», utrustat oeh ställt till hans
förfogande av den för Kolthoffs främsta
verk, det biologiska museet, varmt
intresserade mecenaten, konsul G. E. broms,
ställa kosan mot polarnejderna och där,
besökande Spetsbergen, Jan-Mayen och
Ostgrönland, tillbringa sommaren under
samlande och iakttagande. Resultatet
av denna hans sista resa, den enda i
rent zoologiskt syfte företagna polarfärd,
som på eget farryg utgått från vårt land,
och varvid Kolthoff utom av sin son och
medarbetare på det dermatoplastiska
området, Kjell Kolthoff, åtföljdes av en
talrik stab av zoologer och biträden, var
lysande. Utom omfattande
undersökningar rörande salarnas, myskoxens, den
dittills föga kända grönlandslemmelns m.
fl. djurs levnadsvanor, hopbragtes
storartade samlingar, omfattande bland annat
226 däggdjur, 1,100 fåglar, ett betydande
antal ägg, fiskar samt rika samlingar av
lägre havsdjur, frukten av systematiskt
bedrivna ythåvningar och travvlingar.
Vartill kommer som ej minst värdefull den
resebeskrivning: Till Spetsbergen och
Nordöstra Grönland år içoo, vari
Kolthoff skildrat resans mödor och
strapatser, de nordliga nejdernas
landskapsunder och framför allt
polartrakternas djurliv, så som endast han
förmådde det.

Från det första till det sista i livligaste
kontakt med landets ledande jägarkretsar,
där Kolthoff, tack vare sin praktiska
erfarenhet på jaktstigen i förening med sitt
oupphinneliga mästerskap i hanterandet
av jaktgeväret, intog en ställning ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free