Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Kolthoff. En naturvän. Av A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF KOLTHOFF
241
GRANBACKEN.
det som närmast karakteriserar det senare,
ofta förekomma de omväxlande i samma
berättelse. Ordförrådet är knappt men
betecknande. Bilder, jämförelser
användas sällan, utom stundom när en djurart
liknas vid en annan, och dä alltid
sällsynt träffande. Så när t. ex. stormfågelns
flykt liknas vid skymningsfjärilens eller
lavskrikans rörelser i grenarna vid
mesarnas. Stor är Kolthoffs konst att i ett
eller två ord framhålla det i ögonen fallande.
I uttryck som »en skrattande riptupp»,
»tjocknäbbade lunnefåglar», »bländvita
ismåsar», »svarttärnans hoppande flykt»
träffa vi överallt samma förmåga att fånga
det centrala i intrycket, det i minnet
längst kvardröjande. Först och sist
verkar han dock genom den varma kärlek
till, det djupa förståendet av den levande
naturen, som genomandar varje rad. Man
känner att författaren skulle pä sig själv
Ord och Bild, 24:e årg.
kunna i utvidgad form tillämpa den gamla
romarens ord och säga: »levande är jag,
intet med liv är mig främmande»! Till
och med då han tråder jaktstigen behåller
han denna i ordets bästa bemärkelse
humana syn; det finns ej spår av
blodtörst i hans jaktskildringar: »han kastar
sitt skott i jägarens lovliga avsikt att
döda», väl vetande att en snabb och
smärtfri död för hans lod är att föredra
mot den eljes oundvikliga under
rovdjurstand eller för köld, hunger och ålderdom.
Djurvän som ingen, kände dock Kolthoff
bättre än någon omöjligheten att
nämnvärt minska den summa av smärta,
lidande och död, som varandets flod bär
i sitt sköte, och i jägarens och samlarens
ingrepp såg han en faktor, lika naturlig
som, och i viss mån ersättande, de till
stor del utrotade rovdjurens verksamhet
i mark och skog.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
