Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - På allfarvägen från Rom. Av Anton Lindsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
ANTON LINDSSTRÖM
LIVIA SOM PRÄSTINNA. ANTIK MARMORSTATY. I Neapels museum.
beräknande trädgårdskonst. Romarna
själva voro visserligen ett praktiskt folk,
som gjorde naturen till en inkomstkälla,
men de saknade därför icke sinne för
dess skönhet och otvungenhet. Därpå
finner man oupphörliga bevis hos
skalderna. Den grekiska stilkänslan passade
inte heller för dem, och utan tvivel böra
därför väggmålningarna i Livias villa,
hos vilka en viss lätthet på handen och
en snabbhet i utförandet gör sig
gällande och där allaredan böjelsen för
sådana drömmar framträder, som på det
italienska konstspråket kallas för
veris-mer, ses i sammanhang med andra spon-
tana yttringar av den romerska
inbillningskraften, exempelvis med
porträttkonsten.
Liksom penseln givit färg åt en
kvarleva av den furstliga villan vid Prima
Porta, så har sagan inte heller förmenat
marken däromkring sin säregna
betydelse. Det var strax i närheten av
villan, förmäler historien, som den lager
blommade, vilken bröts för
triumfatorernas kransar, så länge dessa kransar
smyckade medlemmar av det kejserliga
huset och »gens Julia». Villan kallades
därför ibland ad lauros. Den hade
likväl ännu ett namn: ad gallinas albas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
