Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - På allfarvägen från Rom. Av Anton Lindsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 ANTON LINDSSTRÖM
HYDDOR PA CAMPAGNAN
bud, och det var för att förta deras
verkan, säger Ampère, som Livia hade
uppfunnit historien om hönan och lagern.
»C’était la fausseté en personne»,
utbrister samme författare om kejsarinnan,
och det kan inte nekas att hennes
samtid ger honom rätt. I liktalet över henne
hade Caligula kallat henne en Odysseus
i kjolar, och Tacitus förklarar att hon
förenade sin makes fintlighet med
sonens förställningskonst.
Men solen stiger allt högre upp på
den molnfria himlen, och snart väcker
hon hela campagnan med elden i sina
strålar. Runt omkring villan ligger
jorden brun och bar, och jag strövar
omkring bland de taggiga tistlarna med
deras styva stänglar och guldglänsande
blad. I marken finnas överallt
jordkulor fulla med björnbärsris och annat
grönt. En flock får söker mellan
tistlarna efter några gröna strån, vallhunden
sitter vid kanten av en grop full med
gröna revor, och herden bryter käppar
nedanför i dälden, där småskogen växer.
Hela landet höjer sig i väst och
nordväst, och via Flaminia försvinner på
ett avstånd av några bösshåll bakom en
höjd. Just där ligger en kyrkogård
omgiven av en hög mur, över vilken
cypresserna resa sig, mörka, stolta och tätt
slutna till varandra Det ser ut som om
de under solstrålarnas hymn till livet
ville förkroppsliga dödens majestät. Och
kyrkogarden liknar ett kolossalt
mausoleum, i vilket en hel dynasti av furstar
gått till vila.
Genom en järngrind som vätter åt
vägen kan man kasta en blick in på det
fridlysta stället. Det finns inga kullar
där, men varje grav är utmärkt av ett
litet svart kors eller ett järnbleck, som i
form av en halvcirkel vilar på en stötta.
I vardera ändan av blecket hänger en
lampa, och mellan lamporna kan man
sticka in små buketter. Så ser en
fattiggrav ut. Äganderätten till en dylik grav
räcker merendels bara i fem år, varefter
kommunen har rätt att expropriera
graven och den dödes ben flyttas över till
den stora benhögen eller ossuariet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
