Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - På allfarvägen från Rom. Av Anton Lindsström - I ett främmande rum. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ANTON LINDSSTRÖM
och det hette ofta: commanda chi puo e
ubbidisce elli vuole1. Men mycket har
förändrats. Farorna på campagnan äro
numera lätt räknade, och romaren är
1 Befall när du kan och lyd när du vill.
inte heller den samme som förr. Han
är stolt över att tillhöra landet och har
mera respekt för lagarna. Commanda
elli puo, men ubbidisce çhi de ve1.
1 ... lyd om du bör.
KYRKOGÅRDEN VID PRIMA PORTA.
I ETT FRÄMMANDE RUM
Av KARL ASPLUND
En öppen spisel, en eksvart dörr,
en hylla med stop av tenn,
— ett rum, där jag aldrig varit förr,
dit aldrig jag kommer igen,
dit jag drivit för slumpen som lösryckt
skum,
när en höstby går fram över sjön.
Se, dagern blir skum i ett kritat rum . . .
— Nu faller den första snön.
Den faller på höstens multna blad,
när jag lyssnar till kolens brand
i ett främmande rum i en främmande
stad
och långt från mitt eget land.
— Vad var det jag sörjde? Vad var
det jag mist?
Vem var det som svor och svek?
— Jag minns blott en hand, som jag
hållit sist
en stund i en gammal lek,
en hand, som hållit mig hett och hårt
för att följa i årens skritt
i det liv, som vi en gång kallade vårt
och som nu blivit ditt och mitt.
Och det snöar på höstens multna blad,
när vid brasan jag värmer min hand
i ett främmande rum i en främmande stad
och långt från mitt eget land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
