- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
257

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svensk genombrottskonst. Av Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK GENOMBROTTSKONST

257

med museets samlingar införlivade verk
äro av så sent datum, att de så gott som
helt och hållet falla på denna sidan om
det egentliga genombrottet, och det gäl
ler också om de flesta andra
opponenternas arbeten. En och annan
karakteristisk representant för detta har
visserligen förut smugit sig in i
samlingarna, som Skånbergs Canale grande
och Josephsons båda porträtt, men de
äro lätt räknade, och det är onekligen
långt från dessa sporadiska verk, som
nästan alla äro gåvor, till den
sammanhängande bild av utvecklingen, som den
Berghska kollektionen skänker. Nu först
kan man tala om en planmässig samling
modern svensk konst här uppe och
behöver inte längre fara till Göteborg för
att få en föreställning om denna
intressanta fas i utvecklingen. Betänker man
vilken betydande insats denna konst
gjort i vår kultur, förstår man knappast
hur det varit möjligt att stänga den ute
så länge från vårt lands främsta museum.
Den enda förklaringen är i min tanke
den avgörande brytning i oppositionen
som inträffar i början av 90-talet, dess
dubbla karaktär så att säga, som
onekligen var ägnad att förvirra begreppen.

Tyngdpunkten i Richard Berghs
samling ligger med rätta på 80-talet. Är
det någon tid som förtjänar Levertins
epitet vår andra guldålder, så är det
denna. Salmsons och Hagborgs studier,
för att börja från början, äga onekligen
ett historiskt intresse men knappast mer.
Hill och Hugo Birger däremot äro två
betydande konstnärer, som Richard Bergh
här för första gången introducerar på
museet. Av Skånberg har han
sammanfört en liten vacker kollektion som
infattning kring Canale grande. Och själv
har han skänkt oss ett utomordentligt
representativt arbete från denna tid i
Hypnotisk séance. Två öppna och friska
Karl Nordström erinrar jag mig med

Ord och Bild, 24:1 årg.

tacksamhet. De äro av ett särskilt
intresse därför att de kasta ett alldeles
nytt ljus över konstnärens tidigare
verksamhet. Kreuger har också ett par
saker som höra hit, från övergången
mellan 80- och 90-talet.

Dessa båda konstnärer stå dock för
det allmänna medvetandet som våra
90-talister par préférence och uppbära
framför andra förbundets landskapskonst från
denna och den närmast följande tiden.
Det är därför alldeles i sin ordning att
de, som det andra genombrottets
främsta män, här äro starkt representerade.
Till samma grupp kan man även räkna
en samling Norrman och två Eugène
Jansson. Bland övriga 90-talsmålningar
vill jag särskilt framhålla Sager-Nelsons
vackra dubbelporträtt. Även denne
betydande konstnär är en alldeles ny
bekantskap för museet.

Men först och sist är det Ernst
josephson som dominerar samlingen. Med
denna rika representation får han en
lysande om också sen upprättelse för den
skymf man en gång tillät sig mot hans
främsta verk. Tiden är fullbordad, och
han intar nu utan strid sin naturliga
rangplats som mästaren framför de
andra, som geniet bland talangerna. Inför
Josephsons konst frågar man inte efter
80- eller 90 tal. Han var aldrig
naturalist i samma mening som kamraterna,
och hans romantik är främmande för
deras nationella stämningskonst. Ernst
Josephson är först och sist den store
koloristen. Och koloristen är visionär
och drömmare mitt uppe i det robusta
80-talet. När sjukdomen kommer och
lossar på banden till den materiella
världen får han luft under vingarna och
lever ut befriad i sina syner. Men allt
jämt har han kvar konstnärens krav på
form för den rika fond av känsla och
fantasi, som han bär inom sig. För de
finaste skiftningar finner han uttryck.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free