- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
267

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svensk genombrottskonst. Av Carl David Moselius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267

i

" "i

liggande kor. oljemålning af nils kreuger. igoi.

ensidigt odla konturen på stoffets
bekostnad verkar han ofta tunn och fattig.
Min karakteristik gäller närmast den
mellersta fasen i hans utveckling, som
enklast kännetecknas genom
prickma-néret. På senare tid har konstnären
sökt bryta sig lös från linjens diktatur
och försökt sig på en bredare, mer
målerisk stil. Han strävar nu efter större
djup och must i färgen och arbetar i
en något orolig fläckteknik. Ett typiskt
verk från denna fas är Rosinante.
Teckningen är karaktärsfull, men den
koloristiska effekt konstnären här söker måste
i min tanke anses förfelad.

Alldeles samma utveckling som
Nordström och Kreuger undergår också
Herman Norrman, med all säkerhet en av
genombrottets mest betydande krafter,
som nu sent omsider gör sitt inträde på
Nationalmuseum med ett porträtt och
sex landskap, alla tyvärr från
konstnärens senare, speciellt svenska skede. Det
hade varit av stort intresse att också få

paristiden representerad — för Norrman
infaller denna först under 90-talet — för
att få fram den karakteristiska
utvecklingsgången. För övrigt når konstnären
i sina tidiga, blonda bilder, som i en helt
annan grad leva på omedelbar iakttagelse,
måleriskt sett ojämförligt mycket högre
än i sina svenska stämningslandskap.
Norrman har här en ton så ren som
endast en äkta kolorist, hans form är
fast, och han är ofta rik i valörerna, och
det är i min tanke egenskaper som
varken guldet, kopparen eller
stämningen i hans senare landskap förmå väga
upp. Jag saknar i dessa den ljusa och
öppna blicken. Färgen klingar inte
längre ren och frisk. Klarheten är borta,
och vad hjälper det då om kraften
blivit större? Vad som framförallt
imponerar i dessa landskap är den våldsamma
intensiteten, som säger oss att det fanns
ämne till en stor konstnär i Herman
Norrman. Hade han fritt fått utveckla och
fördjupa sin måleriska realism och fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 9 06:31:42 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1915/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free