Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svensk genombrottskonst. Av Carl David Moselius - Japanskt klockspel. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GENOMBROTTSKONST
269
känner sig som målare. I de rent
måleriska egenskaperna står också hans
landskapskonst i min tanke högre än
någon av kamraternas.
Med den rika samling Nordström,
Kreuger, Norrman och Eugène Jansson,
som dragit in på Nationalmuseum med
den nye överintendenten, har onekligen
den personliga och nationella
stämningskonst, som mognar under 90-talet och
är så karakteristisk för genombrottets
andra skede, här fått en förträfflig
representation.
En konstnär som tillhör denna tid
utan att dock gå in i miljön här hemma
är Olof Sager-Nelson. Som kolorist
överträffas han endast av Josephson, och
han är otvivelaktigt en av de finaste och
ursprungligaste begåvningarna i vår
moderna konst. Utan att vara nationell
representerar han i min tanke 90-talet
bättre än någon av de konstnärer jag nyss
nämnt, 90-talet ute i Europa. Symbolismen
och mystiken ha gått hans egendomliga,
fascinerande färgkonst i blodet, och mer
än en gång kommer man att tänka på
Maeterlinck inför den underliga dröm-
stämningen i hans målningar. För övrigt
röjer Sager-Nelson en obestridlig
släktskap med norrmannen Egedius, inte minst
i det vackra dubbelporträtt, som nu sent
omsider kommer att representera honom
på Nationalmuseum, tack vare Richard
Berghs gåva. Sager-Nelson är den
fjärde betydande konstnären som för
första gången introduceras på museet
med denna samling. De tre andra äro
Hill, Hugo Birger och Norrman.
Koloristiskt sett hör Fosterbröderna knappast
till hans mera betydande arbeten, men
det ger dock en god föreställning om
hans konst i sin egendomliga gröna
ton och drömstämning.
Jag har minst av allt åsyftat någon
fullständighet med denna hastiga
översikt av den ståtliga samling svensk
genombrottskonst, som i dessa dagar
överlämnats som gåva till Nationalmuseum.
Det skulle ha fört mig alltför långt.
Jag har här endast närmare sökt belysa
detta genombrotts dubbla karaktär och
dess centrala, fullt fristående
personlighet, Ernst Josephson.
JAPANSKT KLOCKSPEL
Av KARL ASPLUND
Klockspelsklangen av målat glas
från Nippons leksaksrike
klingar ej mer i trädgårdsdörren.
Dagen är tyst, och inga vindar fläkta.
— Vart gick min sorg?
Somnade den som vinden
på långa vägar utan mål...
Luften är kvav och inga vindar fläkta.
Du var mitt liv.
Du fyllde min dag med klockspelsklang.
Du finns ej längre för mig.
Dagen är tyst, och inga vindar fläkta.
Jag sörjer ej och vrider ej mina händer.
Någon är död.
— Är det du? Är det jag? ...
Luften är kvav, och inga vindar fläkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
