- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
274

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Jane Austen. Av Mathilda Malling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

MATHILDA MALLING

en ny katalog över engelsk litteratur utan
att påträffa »Jane y] usten’s Novels — new
edition». Liksom Elisabeth Browning
obestridligen är Englands förnämsta kvinnliga
lyriker, så är Jane Austen utan gensaga
Englands finaste prosaberätterska. Inte så
stark som de två systrarna Brontë, inte så
naivt frisk som Fanny Burney i sin första
bok, inte på något sätt målmedveten som
Miss Edgeworth och senare Mary Gaskell
(vars klassiska »Cranford» säkert delvis
inspirerats av Miss Austen) — men fin —
just fin. Och hon visste det själv: hon
sade till en vän, att hennes böcker voro
lika elfenbensmedaljonger, på vilka hon
målat »med alltför fin pensel för att
egentligen — trots allt arbete — kunna
frambringa någon vidare effekt».

Elisabeth Browning, »che fece del suo
verso aureo anello fra Italia (det borde
heta Europa!) e Inghilterrai>, har redan nu,
blott 50 år efter sin död, hela den bildade
världen för sina fötter, men om hennes
äldre, mera blygsamma och så högst olika
medsyster Jane Austen utom England ännu
lyckats tillvinna sig den ära och kärlek,
hon i så rikligt mått förtjänar, vet jag inte.
Fransmannen jag nyss nämnde kände ju i
alla fall inte till henne, men fransmän skall
man i dylika saker heller inte vidare
påräkna. Hon duger säkert inte att
översättas, och för min del minns jag heller
aldrig att ha sett någon av hennes romaner
i översättning utom »Emma*. Jag var väl
då ungefär 13 eller 14 år gammal, och
boken — troligen illa översatt och kanske
förkortad — slog inte an på mig, jag fann
den, rent ut sagt, både enformig och tråkig.
Men något av personernas subtila och
egendomliga charme måtte dock ha stannat
kvar i denna översatta och stela »Emma»,
ty minnet av boken fortlevde alltjämt,
medan många mycket »roligare» böcker
fullständigt förbleknade och glömdes. Ty
då jag omsider efter många, många år kom
över det engelska originalet, både
igenkände jag genast min gamla Emma och
kände inte igen henne: så oändligt mycket
finare, klokare, dummare och mera
livslevande mänsklig var denna den riktiga
»Emma», målad med Miss Austens egna ord.

Hvem var dä denna märkliga
förtrol-lerska, som Lörd Macaulay, vilken var en
ytterst flitig och ytterligt kritisk
romanläsare, i så hög grad beundrade, att han

hela sitt liv igenom kunde hennes romaner
utantill, och om vilken han — då han
blivit landets största litterära auktoritet —
offentligt uttalade, att hon var en kvinna
»of whom Englatid always will be justly
proud»? Hvem var denna av de flesta
personligen okända unga författarinna med
sin jämförelsevis ringa produktion, vilken
den store Sir Walter och den berömda
Miss Edgeworth satte så oändligt högt, och
som Charlotte Brontë (som ju också i hög
grad tillhörde det nya århundradet) rakt
inte kunde med — vem var hon egentligen r
Jane Austen föddes 1775 i ett stilla
prästhus på landet i England, ett ställe
kallat Steventon, och tillhörde sålunda själv
genom sin börd den högre medelklass, hon
så mästerligt förstått att skildra. Säkert
har hon i sitt eget hem påträffat och
iakttagit de flesta av sina personer, som senare
under diktade namn skulle bli odödliga
typer — ungefär som Charles Dickens’ och
Thackerays människor blivit. I hemmet
fanns en stor syskonkrets: fem bröder och
två systrar, och av de skildringar vi känna
till tänker man sig dem ovillkorligen leva
ett ovanligt otvunget, glatt och intimt
hemliv — kloka, vackra och begåvade som
de säkert allesammans voro — därtill
andligt förenade genom detta egendomliga
familjefrimureri och hemliga samförstånd,
som alltid sprider sådan trevnad, humor
och trygghet över till och med det enklaste
hem. Ett hem, »where fun and beauty are
made» —inte behöver köpas eller beställas
på annat håll. När man hör, hur »bror
Henry» resonerar med Jane över personerna
i »Mansfield Park», hur han retas med
henne, hur han förstår henne, så begriper
man förhållandet mellan dessa syskon.
Jane, den yngsta af systrarna, har nog
varit favoriten därhemma, fastän Cassandra,
vacker, känslofull och förståndig, nog har
varit älskad hon också. Man kan se dem
sitta i vardagsrummet på Steventon (senare
i Bath) omkring stora bordet, där de två
välputsade ljusen skina över flickornas
broderier och det lilla tidningsbladet, en av
pojkarna läser högt ur: det lilla
tidningsbladet, där det stod så mycket — om
franska revolutionen, om vad Mr Pitt och
Mr Fox hade att säga i parlamentet eller
var Amiral Nelson nu fanns i världen.
Spalten om Amiral Nelson har säkert
särskilt intresserat hela familjen, ty nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free