Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Richard Meyer. Af Edv. Lehmann - Stockholmska muser. Musikrevy januari—april 1915. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
EDV. LEHMANN
træk, og, hvor sagen ligger ham nærmere,
både anskuelighed og varme i
karakteristiken.
Smukkest ses dette måske i
skildringen af hans lærer og ven,
litteraturhistorikeren Scherer, den månd, der havde
gjort dybest indtryk på ham og som han
fulgte med störst troskab. Men denne
sympathi var grundet dybere end i et blot
lærlingeforhold. Den skildring, han giver
af Scherers grundretning og litterære
naturel, passer på ham selv. Scherer var en
månd, der med vågen sans fulgte det
litterære liv i alle dets faser og på alle dets
udviklingstrin, som tog det fjærne og
afsides, selv de ubemærkede ytringer med i
betragtning, smådigtere, öjeblikkets
forfattere; han behövede dem alle for sin
historiske forståelse og æsthetiske værdimåling.
De hörte alle med til de levende vandes
store ström.
I endnu videre periferi bevægede
Richard Meyer sig under sin iver for at
varetage kontinuitetens interesser. Derfor kunde
han leve så stærkt i det nærværende öje-
blik, fordi han bestandig så det udfoldet
i dets videste plan, i rammen af den hele
europæiske litteratur. Det er typisk for
ham, at han allerede i 1913 kunde tegne
et billede af det 2o:de århundredes
litteratur og at han tilegnede bogen samtidigt til
Anatole France, Gerhart Hauptmann og
Selma Lagerlöf.
Derfor kunde han være så utrættelig i
detaillen. De litterære småting havde for
ham mere end raritetens interesse. Han
så dem glide i den store ström. Hans
nil Illimani var udtryk for en virkelig
humanitet.
Hans minde bevares bedst, om man ser
ham som den af alle tidens og alle
litteraturens interesser bevægede personlighed og
nævner ham og hans hus som et
karakteristisk og betydningsfuldt centrum i Berlins
litterære liv.
En månd, man aldrig sögte forgæves,
når man var besjælet af disse interesser.
En ven, der med hjærtets hukommelse
fastholdt alle dem, der sögte ham.
Og de fik ikke lov at glemme ham.
STOCKHOLMSKA MUSER
MUSIKREVY JANUARI—APRIL 1915
Av ALF NYMAN
ET MÄNSKLIGA minnet är en
obotfärdig optimist och
verklighets-förvanskare, som oombedd sovrar
ut det värdefulla ur tilldragelser
och lämnar det övriga därhän. Det kan väl
hava sin goda mening för livets levande
att — som det sagts — alla fält på avstånd
lysa som packade blomsterkvarter, även om
de sedda på nära håll äro ganska glest
bevuxna med Floras härlighet och även om
åtskillig tistel och malört stått insållad bland
den botaniska ögonfägnaden. Men ur den
»historiska» sanningens synpunkter är saken
betänklig nog.
En krönikör kan få känna av den
minneslagen, då han post festum skall gå till
sitt värv. Den förädlingsprocedur på
minnesstoffet, som låter de äldre i livet med
förkärlek fabla om den »gamla goda tiden»,
begynner omärkligt ända uppe i de
färskaste intrycken. Särskilt inför en
konsertsäsong så rik som den förflutna löper man
fara att se för ljust och falla offer för den
charmanta glömska av det mindervärdiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
