Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Stockholmska muser. Musikrevy januari—april 1915. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Fot. Atelier Riis Knudsen, Aarhus.
CALLY MONRAD.
nebulism en doft av ingivelse, som skiide
dess experimentallusta från det torra,
pretentiösa okynne, som den Schmittska
pianokvintetten företräder. Varje ny association
förutsätter en språngning, en dissociation
av tidigare harmoniska och melodiska
förbindelser. Ur det produktiva medium Ravel
rör sig i, kunna helt visst nya plastiska
ingivelser danas. Den Schmittska musiken
arbetar emellertid med rena dissociationer
—- en modulationsmalström utan riktning
och utan stränder.
Av de 6 kvartetter Beethoven
sammanfört i opus 18 — en läcker Haydn-Mozartsk
ungdomsbukett med en tidigt utsprungen,
mörkbrämad Beethoven-blomma instucken
(C-moll, n:r 4) — hade
Kjellström-ensem-blen fastnat för den friska B-dur, som den
återgav med rapp och oförställd
violinglädje. Ruthström-kvartetten bragte denna
säsong den s. k. harpkvartetten, Ess-dur
op. 74, ett musikaliskt media in vita med
den mognade Beethovenska stilistikens alla
kännetecken: den rytmiska frenesien och
den djupa, allvarsglödande adagiomelodiken.
De vokala engagementen lända
Kammarmusikföreningen till mindre ära. Att
mellan Ruthström-kvartettens allvarligt
syftande tolkning av en Brahms och en
Beethoven framsläppa exempelvis en
romanssångerska som fru Flüggen, kan icke ka-
rakteriseras annorlunda än som ett dåligt
skämt. Man borde fordra garantier för.
att något dylikt ej upprepas.
Den fria konkurrensens fält upprullar,
som sig bör, en tavla av liv och trängsel,
där denna gång det vokala legat märkbart
över. Cally Monrad, Signe Liljequist, Modest
Menzinsky, Stenhammar-Svanfeldt beteckna
kurvans höjdpunkter — varmed visst icke
skall vara sagt, att de alla ligga lika
högt. Och av de instrumentala konserterna
få väl violinisten Issay Mitnitzskys och
Ignaz Friedmans konserter ställas i främsta
linjen —- såsom virtuosa händelser
betraktade.
Fru Monrad är typen för en
romanssångerska i modern mening. De vokala
resurserna äro hos henne icke stort
tilltagna men lyckligt supplerade av en
konstnärlig självkännedom, som överallt låter
henne känna gränserna av sin förmåga och
med riktig urskillning välja uppgifterna.
Då hon för ett decennium sedan först
skaffade sig publik i Sverige, frapperades
man av hennes fina suggestionskonst och
den lyckliga förmågan av gratie mitt under
den djupaste lyriska trance. Man fick pä
läpparna ett ord av Berlioz om Chopin:
divines chatteries, gudomligt kattsmek; -—
men därbakom förnam man en starkt
arbetande känsla, en smidig energi i själva
stämningsupplevelsen. »Les chatteries» äro
väl i det närmaste borta nu; men annat
— och viktigare — har kommit i dess
ställe. Hennes sångkonst hör nu en gång
icke till den sorts strupfärdighet, som växer
proportionellt med antalet genomgångna
vokaliser; de personliga livserfarenheterna
äro här de resonatorer, som ge klang och
innebörd åt vad hon har att frambära. På
den punkten har hon gjort förvärv, som
man endast kan gratulera till — om man
nu överhuvud bör gratulera en människa
av en så sällsam anledning som att
hennes sensibilitet blivit rikare och djupare
genomplöjd av livet . . .
Den finska musikvärlden f. n. kunde ge
en ändamålsenlighetsfilosof vatten på sin
kvarn. Ty det anmärkningsvärda
förhållande, att Finland samtidigt med en kraftigt
uppblomstrande och djupt egenartad
sångkomposition i snabb följd får en rad romans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
