Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Frances von Koch. En samling brev meddelade av Malla Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
MALLA GRANDIN SON
i Frances Lewin möta sanningens och
renhetens bild. Att förhållandet
småningom förändrades, så att lärjungen
förbyttes till lärare, framgår av senare brev
och var en naturlig följd av Fredrika
Bremers religiöst spekulativa läggning.
Brevet fortsätter:
Pour ce que vous me dites de la société,
je répondrai que n’ayant pius le coeur
malade, ni 1’esprit si abattu je n’éprouve
pius une crainte si mortelle de m’y meier.
Pour les personnes bien ennuyeuses je les
fuirai, c’est sur, quand je pourrai le faire sans
faire de la peine à personne. Elles me donnent
la migraine pour au moins vingt-quatre
heures! Du reste — je commence à voir
que si ön espère dans quelque temps exercer
quelque pouvoir sur les esprits en vivant
dans le nionde, il ne faut pas commencer
par s’y rendre par trop étrangère.
Nästa brev handlar om miss Frances
möjliga förlovning. Hon hade under det år
hon var i Sverige gjort bekantskap med
ännu en annan vän till Fabian Wrede, en
ung jurist Nils von Koch1, som året därpå
reste till England för att fria. Han fick
hennes och föräldrarnas ja, och de vigdes
i Bexley kyrka (Kent) 7 juni 1832.
Frances skriver om sitt val:
He is that good spirit ön earth, who
shall point my actions aright, lead my soul
through this world and fit it under Gods
mercy for its next calling.
Årsta den 14 juni 1832.
Bästa söta miss Frances!
Fabian skrifver till Herr Cock (von
Koch) och jag begagnar tillfället att i hans
bref smyga några rader till Er. Jag är så
obeskrifligt glad att Ni kommer till Sverge,
till oss, — att jag ej kan låta bli att tala
derom för alla menskor, och för mig sjelf
säger jag alla dagar: Gud ske lof, hon
kommer, hon blir svenska! Gift eller ogift
är hon oss lika kärkommen, blir hon för
oss och Sverge lika vigtig, derom är jag viss!
1 Sedermera justitiekansleren Nils von Koch.
Jag talade i mitt sista bref emot ett
giftermål i Sverge för Er. Jag gör det ej
mer. Jag har hört så mycket godt om
Herr Cock att jag nästan tror att han
nästan förtjenar Er, mer kan jag ej säga,
ty ni synes mig så mycket! Dessutom är
det så tillstält här i landet som nästan
öfver allt, att för alla rörelser i det
praktiska lifvet behöfvas Herrarnes hufvud och
hand; ett ensamt fruntimmer har mycket
svårigheter att öfvervinna om hon vill
utföra något större allmänt nyttigt; — kanske
är det bäst, då man till högra hand
behöfver kalla en Han, att man äfven kan
kalla honom sin man. Jag vet ni gör hvad
rättast och klokast är — och är lugn.
Har ni gifvit ert löfte, ert Ja — så Gud
välsigne ert beslut och låte det komma Er
till sällhet, det hela till gagn. Af innersta
hjertat ber jag för Er, och hoppas på Er
för mitt land, för det godas framgång. —
Om det är till herr Cocks fästmö jag
skrifver så framför till honom min hjertliga
helsning, lyckönskan och min tro, att då
ni valt honom har det godas genius på
jorden utvalt sig ett äkta par till
befräm-jare af det äkta goda och nyttigas
utbredande och stadfästande bland menniskorna.
Gud välsigne Er båda och före Er
lyckligt och snart från England hit. —
Vi äro församlade pä Årsta — en lycklig
och glad famille; och äro rätt trefligt folk
jag försäkrar. Vi fyra systrar vänta på en
femte — hon kommer från England, vi
alla helsa henne och hennes vänner, bedja
henne och dem så innerligt vara till oss
välkomna. På hela familiens vägnar tolkar
detta Er tillgifna vän Fr. Br.
1833 på hösten reste Fredrika Bremer
till Norge. »Jag kommer kanske ej att
se dig på flera år, skriver hon från Tomb,
där hon vistades hos grevinnan
Sommerhjelm, men korrespondensen fortgick
livligt.1
Tomb 26 november 1835.2
Åtskilligt klagas här öfver att Norge ej
får föra sin egen flagga och att nu i den
svenska behandlas Norge som en under
Sverge lydande provins. — Jag kan ej
1 Se Charlotte Quidings biografi.
2 De här meddelade breven äro mycket
förkortade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
