Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Om sinnessjukdom, diktning och skapande konst. Av Bror Gadelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
BROR GADELIUS
KVINNOHUVUD. TECKNING AV ERNST
JOSEPHSON. Tillhör Nationalmuseum.
dings schizofrena tendenser. I vad mån
Fröding med sina kommentarer ville dölja
det rätta sammanhanget är ej gott att
avgöra, i alla händelser bära de vittne
om hans egendomliga, intill det sista
vakna kritik och skarpa estetiska omdöme.
Känslan för rytm tager sig hos den
nyss omnämnde patienten även ett annat
uttryck. Han klipper nämligen massvis
silhuetter. Även dessa äro, såsom av
bilden sid. 349 framgår, synnerligen
stereotypa. Formsinnet arbetar också
här halvt mekaniskt.
Ett intressant drag, som mycket ofta
återkommer i de sinnessjukes konst, är
den s. k. perseverationen eller
upprepningen, ibland i det oändliga, av
samma detalj. Upprepningen är ett
primitivt drag och sammanhänger på ett ti-
digt konststadium med uttrycksmedlens
och de tekniska resursernas knapphet,
ty i brist på detaljer måste bilden
utfyllas med en upprepning av samma detalj.
Om vi erinra oss de kända
allmogemålningarna av »Josef och hans bröder»
eller något annat bibliskt motiv, så
karaktäriseras dessa av ett ideligt
återgivande av samma figur i det oändliga.
Hos de sinnessjuka ligger
persevera-tionens väsen i den krampartade
upprepningen. En rörelse som satts i gång
har en stark inneboende tendens att
åter och åter giva sig tillkänna. Redan
i tillstånd av trötthet märka vi nog litet
var en tydlig benägenhet för
persevera-tion. Då vi skriva ett brev händer det
lätt, att en gång begagnade uttryck
ofrivilligt gång på gång inställa sig och
upprepas på ett sätt, som vid
genomläsningen förefaller rent olidligt.
Jag har redan nämnt, att den
sinnessjuke blomstermålaren, för vilkens
historia jag i inledningen till detta
föredrag redogjorde, slutade med att
upprepa samma bild i det oändliga. Det
är ju alltid ett tecken på tillbakagång,
när en konstnär upprepar sig själv. Och
så var det obestridligen även här.
Bilden å sid. 350 återger blott en ringa
del av de i det närmaste identiska blad, på
vilka han åter och åter målar sitt
stereotypa slutmotiv: sju rosor i en skål. Även
i de sinnessjukas dikter möter oss
upprepningen som ett vanligt symtom. I
Frödings »Rekonvalescentia» präglas i
synnerhet dikten »Ghaselens makt» av
detta karaktäristiska drag. Själv
betecknar Fröding dessa omtagningar »med
återljud, som alltid återvänder melodiskt
mjukt i dårande ghaselen», och han
frossar som en gammal sybarit i ordens
stämningsmättande välsmak.
Mera tvångsartat ter sig det
perse-vererande draget i Josephsons
teckningar, ehuru vi även här kunna iakttaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
