Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Om sinnessjukdom, diktning och skapande konst. Av Bror Gadelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
BROR GADELIUS
är som konstteori accepterad av vår tids
expressionister. Paul Fechter1 skriver
om den bekante expressionisten
Kandin-sky2 följande: »Vad han vill giva är
den mänskliga känslans tillvaro isolerad
från yttervärlden, frigjord från alla
relationer till naturen och dess former. Han
återfinner det konstnärligt användbara
och omedelbara i sitt rena skick blott
inom sig själv vid ett försjunkande i den
egna själens djup, dit varken
föreställningar eller begrepp fått intrång, och
där ett färgat kaos härskar, i vilket det
upplevade ännu utan gestalt och form,
fjärran från varje föreställande förstånd,
varje uppgående i de kausala
projektionernas nät såsom rent själiskt material
har sin tillvaro.» Det är detta
expressio-sinisten vill giva, vad han ger se vi i här
återgivna komposition av Kandinsky.
Att moderna konstteoretici av detta slag
hava publik kan ej bestridas, och detta
förhållande torde sammanhänga med en
1 Paul Fechter: Der Expressionismus.
München, Piper 1914.
’Jmfr ock Kandinsky: Ueber das Geistige
in der Kunst. München. Piper.
hos kulturmänniskan förefintlig smak för
introspektiva drömmerier av nyss antydd
art. Denna tendens förefinnes i otaliga
förtoningar, från den tydligt sinnessjuke
till den av tidens smak blott intellektuellt
berörde, och det är givetvis denna
mer eller mindre allvarliga publik som
ger resonans åt konstens ytterligheter.
Liksom under medeltiden och följande
århundraden en outhärdlig verklighet
tvang mänskligheten att i fromt svärmeri
utbyta realiteternas värld mot det
översinnliga, så har otvivelaktigt den
moderna tröttheten och kulturledan ånyo
medfört ett vida känt behov att fly från
verkligheten. Denna flykt går dock i en
annan riktning. I stället för den
översinnliga extasen, så givande för forna
dagars skönhetssyn, möter oss en
autistisk tendens, ett uppgående i det egna
jaget, som ur själslivets formlösa
avgrunder vill giva konsten ett nytt innehåll.
Att denna tendens bottnar i ett ofattbart
dunkel, i något »nedanförmänskligt», som
står den patologiska upplösningen
oändligt nära behöver väl ej vidare utvecklas.
KOMPOSITION 6. OLJEMÅLNING AV WASILY KANDINSKY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
