Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kubistisk interview. Av X. Yzäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
X. YZÄTA
»MENS S ANA IN CORPORE SANO.» VÄGGMÅLNING I TRAPPHUSET
AV GEORG PAULI.
mål är att åstadkomma en ögonförvillande
avbild av naturen, så blir han ju ändock
alltid slagen ur brädet av panoptikon och
biografen. Och söker han inom samma
ram prässa in alla sidorna av ett stycke
natur, så går det som när man snurrar alla
spektralfärgerna runt — effekten blir
något vitgrått. Nej. Stil är konstnärlig vilja —
och ’vilja är att välja’ — det är visst Hjalle
som uttrycker sig så i ’Hjärtats oro’.» —
»Hjalle är bra, visserligen, men nu
kommer vi för långt bort från Jönköping.»
(Det var ett djärvt försök att dirigera kosan!)
»Vi äro snart framme. Denna duk är
en avläggare av väggmålningarna i
skolhuset, och på dukens topografi kan ni se
att vi befinna oss i de backiga
omgivningarna.» —
»Dukens topografi — det är visst
något speciellt kubistuttryck?» —
»Inte alldeles, ehuru kubismen sökt
renodla detta skönhetsvärde, som uppstår
då målaren lyckas på den släta duken
framtrolla en vackert färglagd topografisk
karta, där slätter — tomrummen — om-
växla med backar och branter, skarpa
kanter eller mjukt doucerande. — En blind
skulle kunna låta handen glida över denna
karta och känna samma fysiska välbehag
som om det gällde en konstnärligt
modellerad relief. Detta skönhetsvärde vill
kubismen framhäva och därvid får det
anekdotiska elementet maka sig åt sidan.
Liksom Whistler kallade en duk ’symfoni i
rose och lilas’, så kunde kubisten kanske
tala om en topografisk fuga — —. Men
här ser ni, i alla fall, en av kartongerna
till trapphuset i Jönköpings skolhus.» Och
han pekade på en duk som dekorerade
galleriets röda räckverk.
Till min glädje fann jag att kartongen
ej var kubistisk; jag kunde se vad
alltsammans föreställde. Gymnaster i
spräckliga trikåer, gröna och blå hättor; i mitten
en gubbe som ropar på hjälp emedan han
vrickat sin enda fot, och så en hop ryttare
på hästar med halva ben. En saga för
ungdomen; antagligen. Och jag uttryckte
min stora belåtenhet. Ett leende, halvt
sorgset, halvt ironiskt, krusade målarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
