Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot, F. Flodin.
EMIL HILLBERG OCH JESSIE WESSEL SOM RYTTMÄSTAREN OCH BERTA I FADREN.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Av CARL G. LAURIN
I AG NATURENS snara spårat,
hennes svek av stum omättlighet
heter det i Oscar Levertins
»Salo-^ mos månhymn». Detta
sinnlighetens krokben blir för Strindberg en hvit
kvinnokropp, lockande som Evas äpple »för
att få mig under oket igen», som han säger,
och ur vilket ett helvete av gnat och hat
följer. Och så ha vi barnet, och det bli
vi två om — eller kanske tre. Från
skor-pionhonan, som äter upp sin make efter
parningen, till Katarina II, som mördar
honom då hon fått sin hemgift, Rysslands
krona, är allt vad honkön heter lika, så
förmodar jag Strindberg resonerar. Men
som Fichte påpekar om tyskarna och som
väl gäller om alla människor, vill Strindberg
ej bara en sak utan också dess motsats,
han föraktar kvinnan som Simon Styliten
men erfar samtidigt för henne samma
utpräglade intresse som en frisk bondbeväring.
Könshatet får för resten hos Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
