Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38o
CARL G. LAURIN
TECKNING AV EINAR NERMAN.
förstått det vackra språket att livets
räkning måste betalas med vår egen person,
ty hon betalade alla räkningar med sin.
Jack sover. Jones tar upp den
okändas börs ur väskan och använder sig av
det något obestämda löftet att han skulle få ta
vad han ville, genom att tillgripa silverasken.
Det är morgon. Hjälphustrun Jones
städar i matsalen, där unge mr Jack
slumrar i evening dress. Efter en stund, sedan
han hunnit göra toalett, samlas familjen
vid frukostbordet. Vi formlösa svenskar
ha svårt att föreställa oss, vilken helgd
som vilar över en engelsk måltid. Redan
frukosten med sina stora tekoppar, sin ham
and eggs, sin jam — vissa föredraga dock
den med apelsinskalstrimlor något
uppblandade jam som kallas squash — har en
sakral betydelse, den avätes icke, den
begås, och till och med i rätt enkla familjer
talas det åtminstone i början av frukosten
med samma dämpade röstläge som i kyrkan.
Allt det där hade uppmärksammats på
Folkteatern. Då mr John Bartwick M. P.,
Fredrik Hedlund, och mrs Bartwick, fru
Gucken Cederborg, samt unge Jack
samtala om cigarettsilveraskens stöld — Jack
minnes intet från natten — så erfara vi
people ön the naughty continent, särskilt
då vi lyssna på den tuggande och sävligt
pratande mamman, en nästan kväljande
känsla av obehag över hennes respectability,
och man förstod klarare än någonsin,
varför Jesus av Nasareth var så förfärligt
förargad på fariseer.
Att stackars mrs Jones blir
misstänkt för stöld var helt naturligt, men det
sätt varpå man talar om henne, och som
enligt författaren lär vara engelskt, gör att
man måste verkligen påminna sig, att både
Byron och Beda Venerabilis voro engelsmän,
för att icke bli litet orättvis mot nationen.
Efter frukosten infinner sig väskans
ägarinna (fru Edith Wallén). Hon gör en
genomkostlig entré med fruktlösa försök
att inför mr John Bartwick M. P. behålla
kontenansen, än gnällande över den
förlo ade börsen, än, då den aktningsvärde
medlemmen av parlamentet inför den handfallne
Jacks ögon betalade det återfordrade av
Jones bortstulna beloppet, med triumfatoriskt
ögonklatschande av den lustigaste effekt.
I sitt kyffe vaknar Jones (Eugen Nilson),
os vilken mrs Jones upptäcker den
efterlysta silverasken. Då hon vill rycka den
från honom komma de i slagsmål, och asken
ligger på golvet då detektiven träder in.
Han häktar först den misstänkta mrs
Jones, och sedan, då Jones vill rycka henne
lös, även honom.
Nattfågelns korta flaxande uppe hos
Bartwicks hade gjort Bartwick senior litet
betänksam, och han beslöt sig, efter
noggrann eftertanke, för att målet med
silverasken borde nedläggas. Efter en mycket
tänkvärd och från skådespelarnes sida
utmärkt gjord rättegångsscen blir Jones
dömd, men blott för våldsamt motstånd
mot polis.
Att tala om vem som har rätt i pjäsen,
det kan jag inte. Kunde jag det, skulle
jag kunna bidraga till lösande av den
sociala frågan, men att mrs Bartwick
hade orätt, därpå är jag säker. Om vi
bleve nyktra, kyska, sparsamma, hederliga
och kärleksfulla socialister eller dito
anarkister, vore nog två sätt. Säkrast är det
dock kanske att stanna i det nuvarande
samhällets ram och lägga sig till med alla
de ovannämnda egenskaperna. Priset för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
