Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Thor Lange. Af Otto Borchsenius - Jules Lemaitre. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULES LEMAITRE
397
om afgørende Begivenheder i Danmarks
Historie, om Mandsdaad og
Fædrelandskærlighed saavel som om mørke Dage og
alvorlige Prøvelser. Det er derfor en smuk
Tanke, at Venner af Thor Lange nu vil
sætte Patrioten og Digteren selv en
Mindesten imellem de andre fædrelandske
Mindesmærker i Skibelund Krat.
Andre Venner har sendt Thor Langes
Hustru et ungt Bøgetræ med Bøn om, at
det maa blive plantet paa eller ved hans
Grav i Haven, der hører til hans Hustrus
Landgods i Ukraine, og hvor han selv saa
ofte prøvede paa at faa Bøgen til at slaa
Rod. I Moskva-Tiden var denne Ejendom,
Napadovka, nogle Mil fra den lille Stad
Lipovetz i Gouvernementet Kieff, Thor
Langes og hans Hustrus stadige
Sommerophold, og efter at Thor Lange havde taget
sin Afsked som dansk Konsul, var
Napadovka blevet Hjemmet, hvor danske
Venner ikke mindst var velkomne, og hvorfra
Thor Lange og Hustru kun drog, naar
Ukraines barske Vinter fik dem til at søge
et mildere Klima paa Krim eller i Nizza —
en enkelt Gang under et Par Maaneder ogsaa
i København. Paa Napadovka stred ogsaa
Thor Lange sin sidste Strid. Hans Helbred
havde i de senere Aar været skrøbeligt.
Verdenskrigen og Tanken paa Danmarks
Skæbne havde i Efteraaret og Vinteren
ligget ham tungt paa Sinde. Den 22
Februar i Aar lukkede han stille og rolig sine
Øjne. Men først flere Uger efter naaede
hans Hustrus Breve om Døden hjem til
Vennerne i Danmark.
Det er Krigens Gang i disse Alvorstider.
Thor Lange kom ikke til at hvile i sit
elskede Fædrelands Jord. Men han havde
den Lykke at aande ud i sin trofaste
Hustrus Arme, og den gamle Slotspark i
det store, fremmede Land, hvor hans Livs
Gærning faldt, vil venlig brede sine Træers
Skygge over den danske Digters Grav.
JULES LEMAITRE
Av OLOF RABENIUS
VIMLET av de första
krigstelegrammen kom budskapet, att Jules
Lemaitre gått hädan. Med
honom miste den franska litterära
kulturen en av sina mest utsökta och typiska
representanter, ett av sina klaraste huvuden
och en av sina finaste pennor. Lemaitre
var till hela sin bildning och uppfattning
genomgående fransk; däri låg på en gång
hans styrka och hans begränsning. På
grundvalen av en omfattande kännedom om
såväl den antika som franskklassiska
litteraturen riktade sig hans studier och intresse
särskilt mot hans hemlands moderna
alstring, som han i dess skilda grenar följde
som kritiker och krönikör. Hans viktigaste
essayer äro samlade i de sju banden Les
comtemporains, i vilka man finner de flesta
nyare franska författare af betydenhet
behandlade. Han ådagalägger här en
lekande förmåga att göra rätt åt skilda
författares väsen och värde, en smidig
mångsidighet i belysningen av litterära problem
JULES LEMAITRE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
