Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - När vi avträdde vår sista baltiska provins. Ett hundraårsminne. Av Lars Dalgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR VI AVTRÄDDE VÅR SISTA BALTISKA PROVINS
415
buden enligt sina instruktioner göra upp
en del finansiella mellanhavanden mellan
de pommerska myndigheterna och
Sveriges krona. Pomrarna ansågo sig
nämligen kunna göra en del fordringar
gällande mot sina gamla herrar, och det
gällde att slippa ifrån dessa så lindrigt
som möjligt. Fördenskull presenterades
från svensk sida en moträkning
upptagande en hel del belopp, som man
påstod, att Sveriges konung ägt rätt men
av olika anledningar underlåtit att
utkräva. Slutsatsen blev, att Sverige
egentligen hade 444,892 RD. Pom. Courant
att fordra av Pommern eller ungefär
dubbelt mot vad pomrarna ville erkänna.
Emellertid meddelade kommissarien, att
K. M:t, »livad af sin beständiga åtrå
att bidraga till Pommerns väl och
viljande utmärka de sista dagarna av sin
regering över landet med en åtgärd,
som ådagalade dessa tänkesätt, uppdragit
åt sin kommissarie att förklara landet,
det konungen Ville efterskänka dess
invånare alla sina anspråk, om de däremot
avstode ifrån deras.» Kunde däremot ej
en överenskommelse ske på denna
grundval, hotades med, att svenska kronan
före landets överlämnande skulle passa
på att utkräva en krigskontribution. De
pommerska myndigheterna voro dock inte
så lätt skrämda; underhandlingen blev
lång och besvärlig för general Boye,
som enligt sin sekreterares ord »rest
till Pommern såsom till ett gästabud,
icke tänkande på annat än
högtidligheter och stats förande». För att göra
dem mera medgörliga rekvirerade
generalen hemifrån en del ordenstecken »att
låta vederbörande se men icke erhålla
förrän de givit efter». Genom dylika
förespeglingar lyckades han också vinna
på sin sida en del av de pommerska
deputerade, men ej tillräckligt många
för att driva saken igenom.
Den var ännu ouppgjord, när i bör-
jan av oktober de preussiska
kommissarierna anlände och förhandlingarna om
överlämnandet måste taga sin början.
I förhoppning att lyckas inom den allra
närmaste tiden var Boye nog oförsiktig
att lova, att överlämnandet skulle ske
redan den 18 oktober, årsdagen av
slaget vid Leipzig. Detta befanns emellertid
omöjligt, och då tog han sig helt enkelt
för att spela sjuk för att draga ut på
tiden. Hartmansdorff måste uppsöka
Ingersleben och för honom bekänna hur
saken förhöll sig. Denne, som brann
av begär att låta högtidligheterna gå av
stapeln just den bestämda dagen, gick
då så långt, att han direkt uppmanade
fursten av Putbus att gå in på
svenskarnas fordringar. Även på annat sätt
kommo de pommerska deputerade i en
obehaglig situation. Hartmansdorff
berättar därom följande: »Hela landets
ämbetsmän och adel anlände till
Stralsund med hustrur och barn för att själva
bivista högtidligheten och låta de senare
se på. De voro nu alla bedragna i sin
väntan, och för att tillfredsställa sin egen
och de sinas nyfikenhet glömde mången
sin egen fördel, gjorde sin hustru eller
sina döttrar till viljes och plågade
deputerade för att ej nödgas resa hem med
oförrättade ärenden. Landets invånare
i allmänhet och likaså deras ombud ville
vara väl med sin gamla regering, då
de övergingo till en ny, likasom en
tjänare söker att få ett hedrande
vittnesbörd af sin husbonde för att kunna
åberopa till skydd emot en annan både
såsom ett bevis på sitt eget värde och
såsom en föresyn, huruledes han följe
därav bör behandlas.» Någon
överenskommelse kom dock ej till stånd, och
ceremonien måste tillsvidare uppskjutas,
vilket vållade stor uppståndelse bland
allmänheten och t. o. m. gav anledning
till ett rykte att landet överhuvudtaget
ej skulle avträdas till Preussen utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
