Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från rosornas och smyrnamattornas land. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ROSORNAS OCH SMYRNA MATTORNAS LAND
423
SALTSJÖN VID BURDUR.
— och efter en ansträngande dagsritt
vänjer man sig vid allt! — så sover man
utmärkt. Golven äro i sådana turkiska
sovrum alltid belagda med dubbla
säv-mattor, turkarna taga alltid av sig
tofflorna, innan de beträda dylika rum.
Vägen leder de följande dagarna fram
mellan högplatåns enformiga åkerfält,
jorden tycks vara bördig och i allmänhet
brukad, de enda avbrotten bilda då och
då en uppskjutande bergkam, som vi
måste över, eller en av de många
saltsjöarna. Men mellan dessa bergkammar
är landet så flackt, att man kan passera
nära en ganska stor saltsjö utan att se
ett spår av den, ingen den minsta kulle
erbjuder en utsiktsplats. I de sällsynta
»hanerna» får man bröd, ägg, kaffe, te
och framför allt den härliga turkiska sura
mjölken, jaurten (=joghurt),
utomordentligt välsmakande och närande. I en
sådan liten »han» var man redan i
feststämning, ty i dagarna skulle den
trettonåriga dottern giftas bort. Vi fingo se
henne, men det var endast med stor
svårighet man fick visa henne
fotografiapparaten -— med vidstående resultat.
Hon var så skygg för oss främlingar,
med sina stora, vackra bruna ögon
påminde hon om ett skyggt rådjur. Om
ett par dagar skulle hon hämtas av sin
blivande herre och man, som hon ännu
aldrig sett, det stackars barnet skulle få
slöjan och bli avskild från världen; aldrig
mer skulle någon främmande man få se
hennes vackra ansikte.
Under en resa så här i det inre får
man mången inblick i folkets liv och
familjeförhållanden, även om kvinnorna
hållas så absolut avskilda. Männen äro
alldeles otroligt lättjefulla, endast ogärna
lägga de handen vid — ja, de sakna
egentligen varje aning om ett
regelbundet arbete. De sitta helst i kaféerna och
prata hela dagarna eller rida omkring
och spekulera en smula. Kvinnorna få
sköta icke blott hushållet utan även
åkern, och detta med de mest primitiva
redskap, jag såg aldrig annat än
träplogar. Turkinnorna ha icke som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
