Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från rosornas och smyrnamattornas land. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ROSORNAS OCH SMYRNA MATTORNAS LAND
429
HUR MAN OGH KVINNA VANLIGTVIS FÄRDAS I MINDRE ASIEN.
låtit gräsliga pogromer och slavhandel
i alla möjliga former, böra dessa göra
anspråk på att stå som föredöme för
asiatiska folk, vare sig i etiskt eller
politiskt hänseende! Det som från asiatens
sida gent emot Europa skulle vara
aktning för en högre själskultur, blir endast
respekt för det större antalet gevärs- och
kanonmynningar.
Det turkiska familjelivet i de nyss
besökta trakterna visar sina intressanta
egenheter. Går man en vacker
helgdagsafton (fredag!) ut ur en sådan småstad,
helst där en liten bäck eller flod bryter
fram mellan klippstränder eller gröna
fält, får man se könens egendomliga
förhållande till varandra ute i
»sällskapslivet». På ena sidan bäcken finnas
endast kvinnor. I sina byxklänningar och
vita dukar sitta de med sina småttingar
uppklättrade överallt på klipporna eller
i gröngräset, ofta direkt utmed vattnet
och med benen dinglande i detta. Så
tillbringa de, snaskande sötsaker och
pratande, hela eftermiddagen. Här äro de
ogenerade och obeslöjade, men kommer
främlingen — mer eller mindre av
misstag — mitt in ibland dem, draga de ned
slöjorna, dock aldrig så fort, som om de
stått under uppsikt av sina respektive
män. Det tycks vara en tyst
överenskommelse, skapad av förhållandena, att
könen även vid dessa tillfällen skiljas så
strängt, kvinnan skulle ju annars aldrig
kunna vara ogenerad, hon får ju endast
visa sig för en man. På andra sidan
bäcken sitta männen i små hopar, rökande
och pratande. Så förlöper den turkiska
helgdagsaftonen, detta är det
sällskapsliv som bestås den turkiska kvinnan.
När »sällskapslivet» är sådant, är det
ej svårt förstå, hurudant hemlivet skall
vara. Kvinnan är mannens tjänarinna,
hon får arbeta för honom och tjäna
honom, i de förmögnare husen med många
tjänare blir hon hans älskarinna men
aldrig hans jämlike. Hon får först någon
makt när hon blir svärmor och får en
sonhustru att trakassera, i Turkiet frukta
endast kvinnorna svärmödrarna. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
