Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från rosornas och smyrnamattornas land. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
OTTO CYRÉN
turkiska kvinnans lott är ej lätt, hon
kommer alltid först långt efter mannen.
Bilden å föregående sida mötte oss jämt
och ständigt på vår väg: mannen
ridande, kvinnan traskande efter till fots. Här
existerar ej parollen: damerna först!
Däremot blir haremsinstitutionen allt
mer och mer ett minne blott, en lyx
som endast beyer och paschor och dylika
höga herrar kunna bestå sig med. Detta
får kanske anses som ett sedligt
framåtskridande. Men även vad månggiftet
beträffar: turken tager legitimt, vad hans
religion och den allmänna moralen
tilllåter, europén tager illegitimt, vad hans
religion och den allmänna moralen
fördömer — jag tror sensmoralen utfaller
till turkens fördel!
Man får emellertid icke tro, att
ungdomlig glädje och uppsluppenhet äro
helt och hållet uteslutna ur turkinnans
liv, ty motsatsen bevisade mer än en
idyll, jag blev vittne till. Men de flesta
turkinnor bära sin lott med jämnmod,
de resignera, om man kan tala om
resignation, när de ej känna och aldrig
känt andra förhållanden. Den ansats
till frigörelse, som en del av
Konstantinopels kvinnor försökte efter revolutionen,
kvävdes snart av präster och regering.
Kanske en lyckligare tid snart skall
randas, en pånyttfödelse av den turkiska
nationen, en uppryckning ur
månghundraårig asiatisk indolens! En sådan rörelse
kan ej lämna kvinnan oberörd.
Det var som att komma från en torr
och het öken ut till det oändliga havet
med sina friska vindar, när man kom
från Mindre Asien upp till Bukovinas
skogklädda berg och där en annan
helgdagsafton såg de muntra flickorna i sina
förtjusande vita nationaldräkter och med
blommor och brokiga band i håret tråda
dansen med de unga männen på
dansbanorna i varenda by. Den frihetens friska
bris, som mer eller mindre starkt blåser
över större delen av Europas folk, den
blåser ännu långt fjärran från de enkla,
och dock så förnöjda invånarna,
framför allt de byxklädda, under slöjan skyggt
blickande kvinnorna i rosornas och
Smyr-namattornas land!
»KVINNORNAS SIDA» VID FLODEN, EN HELGDAGS AFTON UTANFÖR
BERGAMA (PERGAMON).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
