- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
444

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Äkta spetsar. Av Ellen Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

444

ELLEN NORDENSTRENG

PUNTO A FOGLIAMI.

väsen, för vilket den kanske något för ofta
beskylles. Därom vittnar också den
utvecklingshistoria, som mellan renässansens
spetsar och spetsarnas renässans jublande
klingar ut i vår tids fasta tro på
konstslöjdens betydelse som estetisk uppfostrare.

Men denna historia är något vida mer
än spetsarnas egen. Ty de växlande, men
alltid rytmiska linjer, som av guld, silke
och lin dana den lätta och luftiga vävnad
— må uttrycket förstås och förlåtas —
vi kalla spets, ha för oss även blivit ett
tecken för tidernas anda och gång,
estetiskt, politiskt, socialt — en expressionism
av impulsivaste och intimaste art! Och
detta i olika material och växlande former
impregnerade och omsatta liv är det som
åt den sprödaste och skenbart bräckligaste
av konstformer förlänat nästan oförgänglig
och förnyande kraft för tider, då
skönhetslängtan efter år av dvala ånyo springer
fram.

Om detta är Elisabeth Thorman fullt
medveten. Ty att »Äkta spetsar» nu
framträtt bevisar förf: s klara blick för
förevarande tidsbehov, liksom hennes uppfattning
av spetsar som historiska dokument klart
framgår av ämnets både disposition och
behandling. Anspråkslöst uppger förf. Dr.
Moritz Dregers Entwickelungsgeschichte
der Spitze som facklitterär förebild, men
den egentliga källan torde dock av allt att
döma ofrånkomligen vara att söka i förf:s
grundliga förtrogenhet med och kärlek till
ämnet. Varifrån eljes denna fasta, till
nästan sjungande klang inspirerade stil,
som med sin starka individualitet förjagar
varje tanke på grundtext? Sannerligen
skulle man inte vilja betvivla den, om man
inte helt oväntat råkade på ett så dunkelt
uttryck som: »det på kretsen byggda re-,
ticellamönstret». Fullständigt oberört av
det begripligheten och svenskt språkbruk
så näraliggande ordet cirkel, låter det emel-

lertid det tyska underlaget skimra igenom
till något försvar för förf:s blygsamma
reserverande av självständighet endast för »de
ännu aldrig skrivna kapitlen om våra
svenska spetsar». Enbart dessa kapitel,
»Vadstenaspetsar», deras historia och förebilder
samt »Allmogespetsar», där med den
förståelsens innerlighet, som redan
dedikationen till Maria Adelborg antyder, särskilt
Dalaspetsarna behandlas, borde förskaffa
denna bok spridning i varje bygd, där
sinnet för svensk slöjd är livligt och
verksamt. Bland konsthistorisk litteratur är
den självskriven, såväl genom sitt innehåll
som genom den däremot svarande
utstyrseln, elegant och omsorgsfull i både tryck,
papper och illustrationer. Till denna
historiska framställning är ytterligare fogad en
redogörelse för senare års uppgifter om
skandinaviska och finska spetsar samt sist
och icke minst en utförlig
litteraturförteckning i ämnet, sådan blott det medvetna
ansvaret och den fulla vederhäftigheten ger.
Vad förf. genom stark och lätt förklarlig
koncentration måst utelämna i djup och
allsidighet har hon istället gentemot sin
historiske lärofader givit i överskådlighet
och klarhet. Ty hon icke blott
psykologiskt särmärker med honom de äkta
spetsarna och låter dem i renässansens,
barockens och rokokons växlande former
återspegla de stora kulturperioder, som alstrat
dem, utan hon låter dem även logiskt
framväxa ur och avlösa varandra.
Härigenom har hon, klarare än — mig veterligen
— förut skett hos spetsen uppvisat det
organiska sammanhang, som bättre än
mycket annat kännetecknar en kulturprodukt
som levande och utvecklingskraftig, och
därmed även dess existensrätt. Och denna
klarhet är det som åt Elisabeth Thormans
bok förlänar det praktiska upplysningsvärde,
som vi på detta område så väl behöva.
Ytterligare häves detta av omsorgsfullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free