- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
447

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Nordisk Bergsonlitteratur. Av John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISK BERGSONLITTERATUR

Algot Ruhe: Tänkesättet Bergson. Stockholm,

Wahlström & Widstrand.
Harald HöFFDING: Henri Bergsons filosofi.
Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel.

W"* EDAN ungefär ett år föreligga på
KfW*« nordiskt tungomål ett par bidrag
l J till den stora Bergsonlitteratur, som
l^fi^yj senare åren sett dagen.

Det ena — Algot Ruhes »Tänkesättet
Bergson» — har närmast ett rent
pedagogiskt syftemål. Det vill lämna en
orienterande översikt av Bergsons tankegång och
så skarpt som möjligt framhäva och belysa
de grundidéer, ur vilka hela dennes
åskådning vällt fram. Boken fyller ock av allt
att döma rätt väl sitt ändamål, allra helst
som Ruhe begagnar sig av den härvidlag
otvivelaktigt riktiga metoden att så mycket,
som någonsin ske kan, låta mästaren själv
komma till orda.

Säkerligen är detta det enda riktiga, så
snart det gäller en översikt av en filosofs
tankegångar, men i synnerhet, då det är
frågan om tänkesättet Bergson. Den rika
mångfald upplysande och högeligen
suggestiva bilder, Bergson strött omkring sig i alla
sina arbeten, kunna nämligen eljest rakt icke
komma till sin rätt. Och dessa bilder äro
sannerligen ingen blott och bar prydnad
utan nervus rerum. I dem och måhända
blott i dem har man möjlighet att gripa
det innersta i denna filosofi. Men i fråga
om en filosofi, där bilden spelar en så
dominerande roll — i grunden gör den nog
detta i all filosofi, fastän flertalet filosofer
ej tyckas vara fullt så medvetna därom
som Bergson — blir det hart när omöjligt
att göra en översikt, som icke på många
punkter blir en smula vilseledande. Men
denna olägenhet är ju lätt avhjälpt, genom
att man går till mästarens egna verk. Och
har ett översiktsarbete förmått oss till det,
då har det ock fyllt sin uppgift. Ty denna
ligger väl knappast i att dispensera oss från
studiet av originalarbetena utan snarare i
att väcka vår aptit och locka oss att
intränga i mästarnas egna skrifter för att där
söka klarhet och ljus över det, som i
översikten blivit och måst bliva dunkelt och
en smula allt för abstrakt.

Bokens betydelse ökas i ej oväsentlig
grad genom de citat, Ruhe framdrager ur
tämligen svåråtkomliga tal och föredrag,
hållna av Bergson under hans »Lehrjahre».
Dessa citat låta oss nämligen till en viss
grad blicka in i dennes utveckling.

Det andra lilla arbetet, som till
författare har Harald Höffding, syftar, om man
så vill, högre. Det vill nämligen giva en
kritisk värdering av Bergsons åskådning.

Högeligen sympatisk verkar Höffdings
samvetsgrannhet vid avvägandet av pro
och contra. Men det ligger i sakens natur,
att Höffding, som ju är en gammal man,
och vars hela tänkande och strävande sedan
många decennier gått i en delvis diametral
riktning, ej kan ha alltför mycket till övers
för Bergsons idéer.

Förtjänstfull är den kortfattade men
rätt utredande karaktäristik Höffding giver
av de olika intuitionsbegrepp, som
framträtt i filosofins historia.

Han ger ock sitt nästan obetingade
erkännande åt det intensiva krig, som
Bergson fört mot vår starka böjelse att låta
rumsföreställningen inkräkta på vår
uppfattning av själslivet. Han prisar ock
Bergson för dennes klara och djupa insikt i
att all djupare andlig påverkan blott kan
ske på indirekt väg.

Men så fort frågan gäller Bergsons
metafysik, och Bergsons filosofi har ju sin
punctum saliens i metafysiken, då är ej
Höffding med längre.

I Bergsons lära om det universella
nu-flödet och om de två strömmarna —
materiens och andens — ser han blott och bart
vaga anologislut. Likväl ingår Höffding ej
i någon närmare diskussion av Bergsons
kunskapsteoretiska uppfattning och tar ej
heller på ett mera ingående sätt ställning
till Bergsons intuitionsbegrepp och lära
om intelligensen och dess uppgifter. Så
länge ej detta är gjort, torde man knappast
ha rätt att stämpla Bergsons metafysik
såsom en byggnad, upprest på vaga analogiers
lösa sand.

Jolin Gustavson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 9 06:31:42 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1915/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free