Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Några ord om Napoleon. Av Johan C. W. Thyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 66
JOHAN C. W. THYRÉN
som skulle fullt tillfredsställt till och med
Napoleons egna anspråk, gick hans vilja
i uppfyllelse. Triumftåget gick genom
Frankrike och kom till Paris. Konungen
och Frankrikes främste män sutto
väntande i det utsedda templet. Dåcortègen
hunnit fram, inträdde härolden och ropade
* 1’Emßereur !*, såsom om kejsaren levande
hållit intåg. Man reste sig; kistan blev
synlig. Men suggestionen, minnenas
styrka och mängd var alltför
överväldigande: samtliga närvarande skakades av
hysterisk gråt . .
* *
*
Ingen resande, som i våra dagar
besöker Paris, kan undgå att lägga märke
till den stora förgyllda kupol, som rakt
i den nya Alexandersbrons förlängning
behärskar vänstra Seinestranden:
Invaliddomen, Mansards skapelse från Ludvig
XIV.-s dagar. Inkommen där, befinner
man sig i en stor rotunda med en
egendomlig halvdager. Mitt under kupolens
spets är en djup, rund urholkning och i den
står en väldig sarkofag av sibirisk porfyr:
där vilar världsbetvingaren. Och man må
vara än så fri från sentimentalitet och än så
sträng i sitt omdöme om Napoleons
karaktär — lika mycket, den som varit där,
glömmer aldrig, då han stod inför den
handfull stoft, som, en gång besjälad av
en levande ande, var mäktig att hålla
jordens rund i bävan. Namn finnes icke
på kistan, men den som kommit ovetande
dit, skulle snart veta var han var: runt
om kistan stå namn som tala, Arcole,
Marengo, Jena, Austerlitz o s. v.;
namn, som tala om makt, ära och glans
utan like, snille och energi utan like —
dessbättre utan like, ty de tala också om
lidande och elände utan mått, skövlad
lycka och spillda människoliv utan tal.
Emellertid står vandraren där och slites
mellan motsatta känslor. Kanske drives
han till ett slags pessimism, då han jämför
det yttersta uppbud av mänsklig vilja och
tankekraft, varom namnen och fanorna
däruppe vittna, med resultatet: stoftet
därnere i kistan; denna antites ger honom
en mera levande känsla än vanligt av
människolivets intighet och alltings
fåfänglighet, och han säger sig, att när icke
ens den som ligger där kunde slippa att
bli till jord igen, så kan ingen. Eller
kanske drives han in i en annan
stämning: försjunker i undran, huru lång tid
naturen kan behöva för att besjäla en ny
handfull stoft sådan som denna och göra
maken till vad det en gång var — och
han säger sig, icke utan en viss lättnad,
att några tidevarv torde nog åtgå, innan
den får råstoffet färdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0516.html
