Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Eugène Jansson. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUGENE JANSSON
121
SOLNEDGÅNG ÖVER RIDDARFJÄRDEN (i898). Tillhör hr Thorsten Laurin.
sälla stämningar, som under det första
skedet kunde erinra om en Chopins
harmonier, avlösas av ett manligt, i viss mån
om en Wagners tonfall påminnande
patos, där en oförlöst disharmoni ur
djupet av konstnärens väsen än trotsigt
utmanar ödet, än trevande söker sig ut
mot det oändliga.
Vad arbetssättet beträffar målas dessa
tavlor utan förberedande skisser eller ens
stödet av en teckning direkt ur minnet
eller rättare sagt efter de visioner,
vartill samlade erinringar under årens lopp
i hans inbillning omvandlats. Och är
utförandet sålunda närmast att förlikna vid
nedskrivandet av en till form som innehåll
fullgången tanke.
Under en stark inre hetta går
mästaren lös på duken. Färgen håller han
som en akvarellist tunnflytande, och
samtidigt ritar den ej längre varsamma men
i ett rytmiskt tempo febrilt kringfarande
penseln ett helt drama in i de upprörda
skuggorna. Även kniven användes
etsande in på den stundom nästan
barskrapade duken, tills ytan får ett utseende,
som erinrar om damaskerat stål.
Ar tavlan en gång färdigmålad,
vilket sällan tar mer än en tre, fyra dar,
så röres den icke vidare. Ty medan
andra konstnärer »tro» eller »mena», så
visste Jansson även i hettan av en
sådan raptus mycket väl vad han ville
och vågade. Och allraminst lät han av
en ovidkommande kritik förleda sig till
att retouchera ett en gång signerat
arbete.
Dessa den andra periodens verk voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
