- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
478

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Eugène Jansson. Av Klas Fåhræus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478

KLAS FÅHRÆUS

SJÄLVPORTRÄTT (1910).

Tillhör hr K. Fåhræus.

med vars karaktär Janssons hade vissa
drag gemensamt, botade en svår
reumatism genom att ägna sig åt fäktkonsten,
så bedyrade Jansson, att han blivit av
med en lungblödning genom lyftning av
oerhörda järnvikter.

För att rätt förstå den inre
drivfjädern till en så exentrisk karaktär, måste
vi gå tillbaka ända till det urgamla
vikingalynnet, som hos Jansson framträdde
i en modärn form. Själva muskeln i
hans hjärta var utan tvivel av en
heroisk fiber. Att våga det mest
halsbrytande var honom en sporre i hans
arbete, lika väl som då han störtade sig

på huvudet från den högsta trampolinen
i simbassängen. Och när han i sitt eget
väsen skönjde en vek, i vissa avseenden
halvt kvinnlig läggning, blev ett härdande
av denna ömmare del av hans natur en
lösen för den självuppfostran, som han
i hela sitt liv oböjligt vidhöll.

I samband med denna sega fiber i
hans personlighet stod en mer än
vanlig lojalitet i hans förhållande till
medmänniskor.

Jansson var, som vi sett, lojal i sin
konst redan mot den stad, som sett
honom födas. Han var trofast mot
sin familj — en ålderstigen moder och
en yngre broder — med vilken han i
alla skiften orubbligt höll samman. Bland
kamraterna i det stridbara Förbundet
var han en stödjepelare. Och sina
konstvänners välvilja lönade han aldrig
med den otack, som framspringer ur en
falsk stolthet.

Äntligen var Jansson ej minst loja
även mot sin egen förtid. Han blygdes
aldrig i framgångens dagar för de
svårigheter hans ungdom haft att bekämpa.
De kvarlämnade icke heller i hans sinne
någon bitterhet. Men väl vidhöll han
en obegränsad medkänsla för unga
konstnärer, som i samma svåra belägenhet
dagligen och stundligen klappade på den
givmilde kollegans dörr.

För konstens räkning hade Jansson
stora anspråk. Han ansåg den som en
kulturmakt, vars ställning även i det
yttre borde hävdas. Och när Bergh i
sin tavla över Konstnärsförbundets
styrelse smyckat Jansson med en enastående
cylinder, kan detta tagas som sinnebild
för, att han som konstnär i mer än
vanligt hög grad var, som man säger, — »karl
för sin hatt». •

Personligen framträdde hos Jansson
däremot intet överdrivet självhävdande.
Han var vanligen foglig och i umgänget
i hög grad försynt, varför han även i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free