Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Dagar med Wirsén. Av Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGAR MED WIRSÉN
493
att stanna och gå och gå och stanna
framför de olika dukarna, tog avsked
av dem med denna förbindliga
erkän-samhet, vilken aldrig var spelad, aldrig
ytlig eller nedlåtande, utan som bottnade
uti en vacker och sann känsla av
tacksamhet mot envar, som bevisat honom
den allra obetydligaste tjänst eller
vänlighet. Och vi avtågade genom en häck
av vaktmästare, som bugade sig för den
lilla vita gubben med de skarpa,
forskande ögonen.
Nu kom jag emellertid underfund
med, att han drivit upp nya anledningar
till bekymmer. Ty han vart fåmäld,
stack käppen under hakan och stirrade
ins blaue.
Hur var det nu fatt då?
— Visserligen ha vi ju telegraferat
efter våra biljetter, började han. Men
vem garanterar att vår order kommer
riktigt fram ? — Och så stå vi däri
Ett ögonblick funderade jag på att
övertyga honom om orimligheten av
hans farhågor. Ett ögonblick — inte
längre. Så dunkade jag kusken i
ryggen, ropande:
—- Till telegrafstationen!
— Ska vi iväg med ännu ett
telegram? undrade C. D. W.
— Ja, med telegrafsvar betalt! På
detta sätt kunna vi kontrollera att
beställningen framkommit.
— Ett utmärkt sätt, nickade den
orolige resenären. Det hade jag aldrig
kunnat finna ut själv. Telegrafsvar
betalt — alldeles riktigt! —
Den andra biljettdepeschen avsändes,
varpå han åter blev glad och skämtsam.
Vid middagen var han vid briljant
humör, och efter kafifet gick han upp på
sitt rum till sina nya studier — på denna
resa lärde han sig holländska, ett av de
få europeiska språk han förut inte sysslat
med.
Vid åttatiden kom han in till mig,
nu mycket nedstämd över att svaret ej
ännu inträffat. Jag lugnade honom med
att det kunde förväntas när som helst,
varefter jag begav mig till teatern.
Då jag återvände vid elvatiden,
frågade jag portiern efter telegrammet. Det
hade kommit och lämnats upp.
Dröjsmålet hade berott på en felskrivning —
Hirzen i stället för Wirsén.
Honom själv fann jag icke desto
mindre i full förtvivlan.
— Men allting är ju alldeles i sin
ordning!
— Ja, för Hirzen ja, men inte för
oss . . .
Nu kunde jag inte trösta honom
längre. —
Kvällen därpå i Malmö fingo vi
våra biljetter utan några som helst
svårigheter. Jag påpekade detta.
— Det var ju bra det, nickade han
och tände en stor cigarr.
Våra bekymmer över ett befarat
obehag löser sig aldrig i en motsvarande
tillfredsställelse, då denna farhåga blivit
avlägsnad.
* £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
