Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Dagar med Wirsén. Av Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
MARI MI HI
strålande syn på livet bliva les nuits
mauvaises tres, tres bonnes!
I samband härmed ett tröstens ord
till alla, som våndas och kämpa med
rolösa nätter! Wirsén hade nyttjat
sov-medel sedan sitt tjugonde år och fortfor
härmed till sin död. En framstående
nervspecialist hade sagt honom: »Det
är bättre att taga veronal och sova än
att inte taga det och inte sova!»
Nu var han emellertid mycket
medtagen. Det hade varit något krångel
med fönstret.
»Ja-ka-ja-ka» . ..
Jag gick in i hans rum för att pejla
hemligheten med det stygga fönstret,
vilket Svenska akademiens ständige
sekreterare utpekade med den allra tydligaste
motvilja, som hade det varit något
mystiskt trolltyg.
Ajaj, det var invecklade historier!
Först en markis, vilken fälldes ned
utvändigt. Sedan ett par stora fönster
som slötos med falsar och ett låsvred
Slutligen en spångardin, vars upp- och
nedfirande hängde på fyra snören, bland
vilka det gällde att finna det rätta.
Jag insåg genast det lönlösa uti att
förklara detta maskineri för honom —
lika lönlöst som att bedja mig lösa en
förstagradsekvation — utan jag tillsade
städerskan att stänga till fönstret varje afton.
För resten hade han aldrig trifts så
väl någon stans som i detta
klockspels-ringda, underbara Brügge. Han skulle
velat bo där länge, länge, men det var
inte möjligt. Och varför? — Jo,
emedan han fick så mycket falska pängar. —
— Inte har man purrat på mig några
sådana.
— Det var lyckligt för dig, menade
han. Men jag har gott om dem. —
Och han drog upp en näve silvermynt,
gamla och slitna och fula som alla
pängar i Belgien och Frankrike, men alla
äkta, ehuru präglade i olika länder.
Jag förklarade, att de inte alls voro
falska, men att Belgien ingått i den
latinska myntunionen, vadan främmande
myntsorter ofta förekommo, i synnerhet
på de internationella turistplatserna.
Varpå jag strök åt mig hela den misstänkta
silverhögen och gav honom andra med
kung Leopolds majestätiska profil.
Senare talade han ofta om sitt
älskade Brügge, om den tid han tillbragt
där, om alléerna, kanalerna,
Memlings-museet, klostret, kyrkorna, hotellet vid
Rue St. Jacques och om sin synnerlige
vän Mr Charles vår hovmästare.
— Ifall de nu inte varit så svåra
med sina falska mynt! vidhöll han.
— Men dem växlade jag ju till
mig. —
— Ja, den gången ja. Men sedan
fick jag falska pengar varenda dag.
— Och vart togo de vägen då?
— Jo, var kväll skilde jag dem noga
från de äkta och stoppade ned dem i
lådan till nattduksbordet. Där ligga de
väl ännu, kan jag tro. Ifall jag knystat
om det, hade du naturligtvis vips växlat
åt dig dem igen. Men jag var alldeles
hjärtängslig för att du skulle prångla ut
falska pängar.
Och av fruktan härför hade han kväll
efter kväll proppat lådan full med
gångbart mynt. Säkerligen en angenäm
överraskning för den, som fick rummet efter
honom! —
Vår bostad i Brügge, Grand Hotel
de Commerce vid Rue St. Jacques —
numera har man ur namnet tagit bort
ordet Commerce med dess merkantila
och otrevliga bismak, vilken för resten
inte alls betingas av omständigheterna
— alltså: Grand Hotel vid Rue St.
Jacques är en av de behagligaste och
hemtrevligaste uppehållsorter en turist kan
finna, om han så letar Europa runt.
Onödigt att tillägga, att Brügge själv
av flertalet besökare hålles för den stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
