- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
504

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett kåseri om den italienska renässansen. Av August Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

AUGUST BRUNIUS

han se världens skönaste kvinna. Vern
kan mäta riskens värde för den ordinära
människan? Holmes påvisar att dessa
spännande erfarenheter måste givit
åtminstone konstnären ett underbart stegrat
sinne för de starka kontrasterna mellan
liv och död, sorg och glädje, lycka och
olycka. Hade Dante levat i lugn och ro,
skulle det väl ha blivit flera utsökta Vita
nuova men ingen Divina commedia.

Därjämte har den snabba växlingen i
öden och tilldragelser drivit konstnären
och handlingsmänniskan till att ständigt
skapa nytt, att otåligt störta vidare in på
nya områden. I vår tid ha konstnärerna
både för små och för enformiga
erfarenheter; de kunna icke stimulera sig
tillräckligt med bara böcker och resor och
fantastiska nöjen. Deras eget liv ger
dem icke längre starka sensationer.

Holmes summerar sålunda sina
funderingar i de orden att intellektuell och
skapande vitalitet, långtifrån att gynnas av
de moderna idealen om kringgärdad
sam-hällsro och individuell lycka, tvärtom är i
grund främmande för sådana livsvillkor.
Liksom fiskeri-inspektörerna äro vi alla
inställda på att utrota gäddan — plåna
ut eller åtminstone undertrycka den nöd,
de sjukdomar och den slump, som tyckts
hota samhällets svagare medlemmar. Vi
ha på det sättet blivit kvitt ganska många
»gäddor» under de senaste hundra åren.
Sålunda mynnar detta lekfulla
sommarkåseri ut i en kritik av moderna
samhällsideal, en reaktion mot den goda
ordningen och slutligen en framtidsspådom
om en allt fortgående nivellering under
en abnormt utväxande demokrati. I ett
särskilt kapitel, Machiavelli, utvecklar han
sina politiska tankar, fortfarande i nära
anslutning till iakttagelserna från fiskriket.
Den lärdom han vill draga på alla
områden av dessa iakttagelser uttryckes i
slutorden om värdet av »the strenuous

interplay of contrary forces».

* *

*



Vad är i grunden detta som vi nu i
ett halvt sekel vant oss att kalla
Renässans ?

Det är omöjligt att klart definiera, fastän
många försök till definition vågats.
Renässansens väsen är för sammansatt för
att kunna omskrivas i en formel på ett

dussin ord. Själva uttrycket renässans,
skapat under känslan av att det var
antikens återfödelse som utgjorde dess
egentliga innehåll, räcker inte längre till.
Snarare svarar ordet »födelse» till vad vi nu
känna och förstå för själva begreppet.
Kärnpunkten synes mig Troels-Lund ha
träffat bäst av alla, då han i sin stundtals
geniala essay »Nye Tanker i det i6:de
Aarhundrede» talar om den mystiska
värmebölja, som vid vissa tider slår över
människans livs- och själsförhållanden. »Til
saadanne Tider blusser Menneskeevnene
op. Muskler, Nerver, Indtryk, Snille,
Daads-kraft skifter Præg, hæves op som til en
anden Grad, bliver fuldere, haardere,
spænstigere. Det er Menneskeaandens
Driftstid. Sjæl og Legeme kan udholde
mere, magte mere. Allivets Skaberglöd
er over dem.»

Och i en kort kartskiss utför essayisten
mästerligt denna tanke om en
människolivets värmebölja på 14- och 1500-talen,
virvlande fram från Asien, där den satt
mongolen och osmanen i rörelse,
drivande de europeiska folken till upptäckter
utåt och inåt: upptäckten av nya
världsdelar, upptäckten av himlarummet och
upptäckten av människans och livets
skönhet. Människoandens drifttid! Den
danske vetenskapsmannen väljer också sina
jämförelser från den oreflekterade organiska
naturen, men stannar dock inför den
ogenomträngliga mystiken i själva denna
rörelses innersta väsen. Han har icke som
Holmes en svag förhoppning att en sådan
livets vårtid skall kunna återföras halvt
med våld eller rättare genom att icke
ingripa alltför djupt i den naturens ordning
som människans intelligens söker förvandla
till en kulturens ordning. Han är för
mycket skeptiker för sådant.

Mot Holmes’ intressanta hugskott kan
för övrigt lätteligen invändas att mellan
de av honom konstaterade företeelserna
existerar det väl ett samtidigt med men
icke därför nödvändigt ett på grutid av.
Ett kausalsamband mellan de destruktiva
krafternas styrka och människoandens styrka
kan han icke leda i bevis. Vad man ser
är det att under renässansen äro alla
krafter omåttligt starka. Det är en
virvelstorm av lidelser, av kroppslig och andlig
expansion, av strålande segerkänslor och
upptäcktsrus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free