Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ROMANER OCH NOVELLER
509
Henning Bergers Den andra sidati är
däremot en bok som man både för sin
andliga välfärd och sin timliga trevnad kan
undvara. Näppeligen har en svagare
produkt någonsin fallit från denne författares
hand. Tom sensationsroman är den
passande etikett man kan påklistra boken. Det
börjar med en mystifikation av en viss
skräckromantisk spänning, som så småningom löses
i den ultramoderna teknikens namn. Den
underbara trollspegeln, som inifrån återger
allehanda märkvärdiga bilder, visar sig vara
ett slags avancerat biografexperiment.
Huruvida författaren med någon grad av
kunskap och urskiljning föregripit
uppfinnartek-niken, åtaga vi oss icke att avgöra, utan
konstatera blott, att diktmaskineriet icke
tyder på något uppfinnargeni. Naturligtvis
är det också kärleksaffärer och
penningkrascher, flotta middagar och rutschiga
äventyr med i leken, och det blänker och
surrar oavbrutet för fantasien och i stilen.
Hela boken igenom härskar fäsören, som
spelar upp sin banala amerikanism.
Nu har även Else Kleen funnit sig
kallad att öka de svenska
romanförfattarinnornas icke fåtaliga skara. Och det
förvånar icke, att det är med feminismens
tecken på flaggan hon styr ut på diktens
skärfyllda hav. Emellertid har hon givit
»programmet» en ganska försynt form och
visat den konstnärliga takten att låta idén
ingå en tät förening med skildringen. Hon
berättar om flera generationer kvinnor inom
en och samma släkt och framställer dem
som stilla och undergivna offer för
männens tyranniska översitteri. Självmant ha
de funnit sig i sin tjänande ställning och
t. o. m. skapat sig ett slags religion av den
blödande kärleken. Författarinnan har
onekligen lyckats giva ett ganska samlat intryck
av detta offerväsen, i det hon låter
skuggorna av släktens kvinnor led för led glida
över bokens blad och i gemensamt och
tåligt buret lidande räcka varandra handen.
Ju längre tillbaka i tiden berättelsen rör
sig, dess säkrare leder författarinnan den,
och skildringen av släktens äldsta och
hennes dotter har över sig en doft av
ättekrönika och gammal herrgårdskultur. Men
i sista avdelningen löper den låt vara från
början tunna ränniln ut i sanden. Här —
i framställningen av den yngsta
släktkvinnan, fröken Gertruds liv —sviker alldeles kon-
Foto. At. Jæger.
anna len ah elgström.
kretion och nyansering, och hennes dött
berättade mellanhavande med den estetiske
tidningsmannen, som valts till modern
representant för det manliga könet och dess
undermålighet, utmärker sig för en så
själlös tråkighet, att man icke må förvåna sig
över att den kvinnliga rösträttsrörelsen
förmår trösta den stackars flickan i hennes
erotiska besvikelse. Så får naturligtvis icke
författarinnans tanke översättas; hon menar
tvärtom, att nu äntligen vaknar släktens
självständiga kvinnomedvetande efter
århundradens förtryck. Vore blott detta
uppvaknande icke så grått och trist, och gåve
det icke en hemsjuk längtan till det gamla
drömtillståndet! O forna tiders kvinnor!
Över genomsnittstalangernas hop höjer
sig Anna Lenah Elgströms uttrycksfulla
karaktärshuvud, som särskilt lovande blickar
oss till mötes ur hennes sista bok,
Stjärnan, vars namn är malört. Det är ett verk,
som både genom sitt personliga innehåll
och sin konstnärliga stil har lödig vikt och
som i viss mån trotsar den beskyllning för
haltlöshet, som i början av denna uppsats
framställts mot den nuvarande litteraturen.
Om hennes namn förut i främsta rummet
knyter sig till den realistiska
småberättelsen, som hon med mindre vanlig talang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
