Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Goethe på Dornburg. Av Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE PÅ DORNBURG
541
Goethe-slottet. Storhertigens av Weimar slott. Gamla slottet.
DORNBURGSLOTTEN. TECKNING AV GOETHE 1776. Tillägnad Charlotte von Stein.
Tillhör Goethe-Nationalmuseum i Weimar.
Hans vän och beskyddare, hertig
Karl August, hade dött samma år den
14 juni, och Goethe flyktade från
Weimar för att undgå att vara med om
begravningshögtidligheterna.
Han hade älskat hertigen mycket
högt och tillbringat största delen av sitt
liv i hans närhet, och nu behövde han
vara ensam för att kunna arbeta och
koncentrera sina tankar och slippa
sjunka ner i sorg och saknad.
Den gamla överskriften på latin, som
finns huggen i sten över ingångsdörren
till slottet, där han bodde, passade
fullkomligt Goethes skaplynne. Han
citerar den ofta i brev till sina vänner och
översätter den sålunda:
>Freudig trete herein, und froh entferne dich
wieder.
Ziehst du als Wandrer vorbei, segne die Pfade
dir Gott.
Utan ljus och glädje kunde han inte
leva, och här i ensamheten på det
vackra slottet högt över dalens oroliga
liv fann han åter den harmoniens jäm-
vikt, som var det utmärkande draget i
hans personlighet.
I ett brev till Zeiler beskriver han
sin boning med dess vidsträckta utsikt:
»Nedanför sträcker sig den rikt
befolkade dalen med Saale som slingrar sig
genom ängarna. Mitt emot, österut,
skogbevuxna höjder, över vilka blicken
går långt i fjärran, så att man kan
iakttaga regnskurarna, som förlora sig långt
borta, och om natten betrakta
stjärnhåren och den uppgående solen.» Här
kunde han åter förena sig med
»ur-elementen», och han skriver till
Eckermann:
»Jag tillbringar lika goda dagar som
nätter. Ofta är jag vaken före dagens
inbrott och ligger i det öppna fönstret
för att ägna mig åt åsynen av prakten
i de tre planeterna, som för ögonblicket
stå tillsammans, och för att vederkvicka
mig vid morgonrodnadens växande glans.
Nästan hela dagen tillbringar jag i det
fria och samtalar på tu man hand med
vinrankorna, som ha många goda tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
