Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Goethe på Dornburg. Av Helena Nyblom - Till Erasmus. Efter Pierre de Nolhac. Översättning av Hj. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53*
HELENA NYBLOM
stodo öppna, var Goethe munter och
språksam och berättade mycket om
Dornburg och alla besök han där haft.
Ännu två gånger var Goethe på korta
besök i Dornburg. En gång i augusti
1829, då han där tillbragte en dag i
sällskap med herrarna Gedike, Back och
Rungen-Nager från Berlin, och det
påföljande året, då han var där sista gången,
tillsammans med tre herrar från
Petersburg. 1832 dog Goethe.
Nu står Goethe-Schloss tomt på
invånare men rikt på minnen.
Går man en sommardag mellan alla
de blommande rosorna på terrasserna
kan man nästan inbilla sig se en gestalt
skymta fram under lövet i alléerna.
Det är en gammal vacker man,
högrest och spänstig, klädd med förnäm
elegans i sidenväst, sidenrock och
knäbyxor, med spetsmanschetter över
händerna och pudrat hår över det bruna
ansiktet. Hans stora, svarta ögon stråla
av livsglädje och stilla visdom. Han
stannar och ser leende ut över landet,
som ligger djupt nere, dallrande i
solljuset. Så fortsätter han långsamt sin
vandring — och försvinner mellan
akasie-träden ....
TILL ERASMUS
Efter PIERRE DE NOLHAC
Erasmus, mästare och vän, vem liknar dig!
En glädje ljuv din andes verk mig bringa,
där ljus din själ får helt i klarhet svinga
och än sig framter hel och än fördöljer sig.
Fåkunnige och fariséer föra krig
och till din tröskels lugn med hot sig tvinga
— din penna blott du har och stilens klinga
i ditt latin — nu stumt evinnerlig.
Hur svårt för dig att lämna böckrens skara
— att brottet gissla, sveken uppenbara
din värjstöt dock, liksom en blixt, blev spord.
Om rätt jag fattat har din själ, din lyra,
så lär mig du ditt fria tal, ditt ord
och ditt förakt för dårarna som styra.
HJ. LUNDGREN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
