Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rom. Av Anton Lindsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROM
555
REKONSTRUKTION AV GAMLA S. PIETRO.
tades från Florens. Över huvud taget gjorde
sig inom byggnadskonsten ännu samma
uppfattning gällande som utmärkte
medeltiden, och det var endast ornamenteringen
som togs från antiken. Under
högrenässansen däremot närmar sig arkitekturen
mer och mer de klassiska förebilderna,
även i fråga om konstruktionen, och detta
tack vare i första rummet Bramantes studier
av antika byggnader. För skulpturen och
måleriet hade antikfynden, upptäckten av
grotteskerna och de antika statyerna, en
avgörande betydelse. Hela denna tidsålder var
religiöst indifferent, och den störste av
påvarna, Julius den 2:e, en vittutseende
statsman, gjorde allt för att skapa ett starkt
och i världslig mening inflytelserikt
påve-döme. Glansen av hans triregnum fick
därför sin avspegling först och främst i
profana byggnader, i Bramantes loggior
och storartade projekt till il cortile del
Belvedere. På det kyrkliga området
intresserade sig påven för en enda, men
storslagen uppgift, ombyggningen av S. Peter,
men tyvärr fick varken han eller
Bramante vara vittne till dess fullbordan. Vid
deras död, som inträffade ungefär
samtidigt, hade man endast hunnit uppföra de
fyra hörnpelarna med deras bågar.
Arbetet skred emellertid vidare under
senrenässansen. Den karakteriseras av
politiska motgångar, finansiellt débacle och
ett återuppvaknande av de religiösa
intressena. De dåliga affärerna till trots
uppfördes nya komplex omkring Vaticanen,
Paul den 3:e byggde sitt förtjusande
palats på S. Angelos murar, och Capitolium
framträdde i sitt nya och förädlade skick.
Kyrkans inkomster hade reducerats och
av bankirerna hade de flesta gjort
konkurs, men påven redde sig ur
förlägenheten genom en särskild beskattning och
genom att hämta material till
Peterskyrkan från de antika byggnaderna. På tal
om de upprepade marmorstölderna var det
utan tvivel senrenässansen som begick de
största synderna.
Det faller av sig självt, att författaren
i boken om renässansen, för att allsidigt
belysa tidens hela konstnärliga strävan,
redogör även för de väsentliga insatserna
på bildhuggeriets och målarkonstens
område. Därtill är han på det yppersta
rustad. När han exponerar det sixtinska
kapellet, stanzerna och loggiorna, sker det
ej blott med vetenskapsmannens insikter
och klara blick för sammanhanget, utan
också — och därvid tänker jag särskilt
på karaktäristiken av Michelangelo och
Raphael — med all den värme som
kännetecknar en verklig älskare av konst.
Livet i Rom under 14- och 1500-talen
erbjuder så många synpunkter värda att
framdragas, och professor Schück har, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>