Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Albert Engström och Jean-Louis Forain. En studie över svensk och fransk humor. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 66
HANS W:SON AHLMANN
doterna de svenska, att mången ej ens
vill erkänna humorn gemensam hos dem
båda!
Forains figurer äro nästan alla
hämtade från Paris, från dess gator och
offentliga nöjeslokaler, privata hotell och
salonger och framför allt från dess
intima budoarer och sängkammare. På
alla dessa scener är kvinnan centrum,
det är omkring henne humorn rör sig,
det är henne som replikerna gälla, då
hon ej själv säger dem. Kort sagt:
det erotiska intager samma dominerande
plats hos Forain som brännvinet hos
Albert Engström.
Erotiken behandlas av parisarna lik
en skön konst, har jag förut sagt, och
omfattas därför med allt det djupa
intresse, ett högkulturellt Paris ägnar alla
arter av det vackra. Men som
konstnären ej blott ser till det som äger
klassiskt rena linjer utan behandlar allt
försett med yttre form, riktar satirikern ej
endast sin uppmärksamhet på den trevna
familjelyckan, välsignad med tvenne barn
och en livränta, utan tränger intill
stadens alla hemliga vrår, där kärleken
eller begäret driver sitt spel än drastiskt
spännande, än utpinat trött, än lågt och
vidrigt––. Dessa
utomordentligt intima scener, av vilka världen i
allmänhet ej ser mycket och vilka ej
utspelas med stor yttre apparat, men
likväl rymma lika hög spänning och
dramatisk intensitet som många teatrars,
äro Forains speciella repertoar. Under
den erotiska driftens välde blotta också
människorna mycket av vad de annars
förmå dölja, sminket strykes ut, masken
faller, och satirikern finner lätt den mest
sårbara punkten för sitt hån.
Det skratt, satiren väcker, är elakt
och träffar smärtsamt sitt föremål, så
att om satir gäller mer än om något annat
slag av humor att den är grym samt
orsakad af människans uselhet. Virginie
log av glädje och lycka, vi skratta av
ondska och hat, säger Baudelaire.
Jag tror visserligen att de franska
författarna fara vill, som, överväldigade
av Forains blottande hån, påstå vår tid
vara sämre än den förflutna, att
humbugen nu är större, lögnen mer
oförsynt och vällyckad samt råheten och
dumheten mer vanlig bakom
äreställnin-gar och lysande dräkter, men nog visar
oss Forain en människa så uselt tarvlig
och syndfull bakom den mest trovärdigt
hederliga mask, att man börjar tvivla på
det godas seger över lasten.
For att icke den hänsynslöst
blottande satiren över synd och låghet skall
bliva stötande eller framträda som
enbart moraliserande, fordras en taktkänsla
och espri av högsta kvalitet. Detta äger
Forain.
Då spiritualiteten således är en av
de viktigaste egenskaperna hos Forain
som satiriker och likaledes anses som
särskilt karakteristisk för franskt lynne
eller gallisk humor över huvud taget,
torde först några ord nämnas om den.
De flesta, som prövat sina krafter på
att förklara esprin eller det spirituella,
hava emellertid nesligen misslyckats, ty
lättare än all annan humor undandrager
den sig analys. Den är flyktig och
osynlig som doften, vilken ger blomman dess
charm och tjusning. Bergson synes
emellertid hava fört problemet ett långt stycke
framåt genom att påpeka den enkla men
tydligen riktiga satsen att mellan det
komiska och det spirituella äger samma
förhållande rum som mellan en färdig
seen och det flyktiga utkastet till den.
Esprin är med andra ord lik en skiss,
och besitter som denna omedelbart
behag och graciös lätthet — den fina
fläkten av anad kvickhet. Utföres
skissen till tafla uppstår med dess större
tyngd och pretention det komiska eller
uppenbart skämtsamma och humoristiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
