- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
592

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Annarella. En Capri-historia av Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

592

ERNST LUNDQUIST

med korta, blåa slöjor och sedesamt
nedslagna ögon; de allra minsta, som gingo
i spetsen, kunde väl knappt vara mer
än tre fyra år. Därpå kom en lång rad
av S. Filippo-Neri-bröder, brunstekta
fiskare och jordarbetare i vita kåpor
bärande höga, brinnande vaxljus. Men
först då skyddshelgonets högt burna
silverbyst visade sig med sina
rökelse-bolmande korgossar och sin svit av grant
utstyrda präster i rött och violett och
antika spetsar och sin biskop under
sidenbaldakin, började det skjuta och smattra
från alla tak, så att de fromma
korsångerna överröstades, och luften fylldes som
med en yrsnö av skära och solgula flingor.

Främst i folkmassan, som i
processionens kölvatten strömmade ut ur
kyrkan, såg Percy den skönaste bland de
sköna, Annarella i spritt ny storrosig
klänning med mormors ofantliga
guldringar i öronen, hand i hand med en
sjömansklädd yngling, som han kände
igen efter porträttet under madonnans

glaskupa. De båda unga pratade i
munnen på varandra, deras ansikten strålade
i kapp av livsglädje och festrus, och de
sågo varken Percy eller fotografien, som
han räckte fram, då de fördes förbi
honom av strömmen. Han måste följa efter
och sticka den i hennes hand. Hon
vände sig överraskad om och nickade,
såg flyktigt på sin bild, som hon i går
väntat så ivrigt på, men som i dag var
den likgiltigaste och betydelselösaste
papperslapp, stoppade vårdslöst in den
under sin gula silkesbröstduk och vände
sig åter med hela ansiktet mot Salvatore,
som tydligen för henne var
huvudpersonen i hela festtåget, långt mer än den
guppande, axelbreda silvergubben där
framme. I nästa sekund slog
folkmassans böljor samman omkring det
pratande och skrattande unga paret, som
strålade och glödde av triumf och lycka,
som om det varit till deras ära alla dessa
mörsarsalvor lossats och alla dessa
blomblad regnat.

STORA MARINAN PÅ CAPRI, MED MONTE TIBERIS I BAKGRUNDEN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free