Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Vitalis (Eric Sjöberg). Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS
601
De?i bäste vännen, som hämtar en
del av sitt bildspråk från Höga visan,
har ännu starkt tycke av profan
kärleksdikt, men i den samma år tillkomna,
sköna Försakelse, även den i stil och
ordval influerad av Vitalis’
bibelstudier, är kristendomen renare. Om Den
bäste vännen betecknar det platonska
elementets förkristligande hos Vitalis,
kan man säga att Försakelse betyder att
den götiska heroismen blir kristen.
Tapperheten blir till tålamod, trotset blir
hjältemod att uthärda. Stridsglädjen,
som trotsar pilarna, segerglädjen, som
jublar, den manliga optimismen klinga
fram även i dessa milda och innerliga
strofer:
Hvi skulle jag ej möta glad min plåga?
Hon är en engel, sänd ifrån min Gud.
Hvi skulle jag den gode Fadren fråga,
Hvarför han valde henne till sitt bud?
Som fågeln under moderns vingar hvilar,
Intill hans bröst jag lutar mig i ro.
Och kommer döden än med tusen pilar,
Jag segrar dock, och segren är min tro.
Låt offret af min vilja dig behaga,
O du, som djupet af mitt hjerta ser!
Jag vill af dig min kalk med kärlek taga,
Liksom du honom utaf kärlek ger.
tf *
*
Vitalis allvarliga lyrik rör sig
sålunda inom den mest eteriska rymd, den
uttrycker endast högtidsstundernas
skönhetsrus, den poetiska hänförelsens
kraftkänsla. Men den har vid sin sida en
hel grotesk-komisk diktvärld, lika
jord-bunden som den förra var högtflygande,
lika misstrogen som den förra var
tros-stark, lika uppmärksam på det löjliga
och triviala som den förra var gripen av
det blomlika och ljuva, lika cynisk som
den förra var ideell. I denna Vitalis’
komik ha alla de verklighetsintryck
kommit fram, vilka den idealistiska åskåd-
ningen utmönstrat som låga, ovärdiga,
främmande för de eviga idéerna.
Alltför skarpsynt för att låta sig bedragas,
alltför sanningskär för att tiga och låta
udda vara jämnt, har han i ett slags
burleskt skämt, stundom godmodigt, men
ibland nog så bittert, sökt befria sig
från den platta, meningslösa, ihåliga och
föraktliga värld, som från alla håll
stormade på honom i de ögonblick, då
extasen icke höll honom uppe. Den
ringaktning, som själva stoffet ingav
honom, återspeglas i den vårdslösa,
slängiga, nästan likgiltiga formbehandlingen.
Det är något trött och föraktfullt i
Vitalis’ komiska dikter, trots den spelande
kvickheten och den ofta friska
uppfinningen.
Några av dem äro präglade av en
grovkornigt skämtsam realism. Julkalaset
visar för oss den tafatte och blyge
diktaren-informatorn i sin kälkborgerliga
vardagsmiljö. I de bibliska dikterna —
Kung Pharao, Jerichos eröfring, Kung
David och Baihseba, Holofernes — finnes
ett element av naiv och harmlös
glättighet. Det berättas att Vitalis som barn
gjort marionetter av lera och
dramatiserat den bibliska historien, varvid
Holofernes varit en av hans älsklingshjältar.
Man kan i dessa dikter urskilja reflexerna
av dessa hans tidigaste lekar: komiken
ligger ofta däri att diktaren — i likhet
med de primitiva allmogemålarna —
uppfattar situationerna och händelserna
så som de måste te sig för en barnslig
fantasi. Men härmed blandar sig den
mogne mannens bistra desillusion: han
njuter av att ge drastiska bilder av
feghet, plump gemenhet, sinnlig lystnad. Den
ärevördiga bibliska historien — varifrån
han själv andaktsfullt hämtat så många
poetiska symboler — mister all sin
tragiska upphöjdhet och allt sitt ideella
patos i denna gäckande travestering.
Än klarare framträder den egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0659.html
