Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - William James’ religionsfilosofi. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6l 2 JOHN GUSTAVSON
Den synpunkt James här träder inom
skranket för blir ofta nog förbisedd icke
blott av religionens fiender utan även av
dess vänner.
Är nämligen religionen något alltigenom
normalt och naturligt, då har James
fullkomligt rätt i att betrakta den som något
individuellt och med likgiltighet gå förbi
kyrka, tradition, kult och andra yttre
former och inrättningar. Ser man verkligen i
religionen en lika normal yttring av
människonaturen som t. ex. i ätandet och
gåendet, då har man verkligen ingen orsak
att skatta kyrkans betydelse alltför högt.
I allmänhet torde väl ock de, som starkt
hålla på kyrkans och de yttre formernas
religiösa betydelse, i religionen se något
allt annat än naturligt och normalt. De
äro religiösa pessimister, som säkerligen ej
äro främmande för slutsatsen: utan kyrka
ingen religion. Religionen fattas av dem
otvivelaktigt som något, som i grunden är
främmande för människonaturen.
Ur denna James’ strävan att framhålla
religionen som något alltigenom normalt
torde vi ock kunna förklara, att han i någon
mån överser religionens säregna kvalitet.
Under hans bemödande att visa, att
religionen ej är något främmande utan hör
samman med det normala själslivet,
kommer det religiösa livets särart ej fullt till
sin rätt.
James’ nästa uppgift blir att söka giva
en värdering av de religiösa fenomenen.
Han framhåller här först, att vi alltid strängt
måste skilja mellan beskrivning och
värdering. Vi måste isärhålla frågorna om
ursprung och om värde. Då vi redogöra för,
vad en sak är, hur den uppkommit etc.,
då fälla vi existensialomdömen. Med dessa
få vi ej förblanda värdeomdömena. Ett
konstverk kan vara skapat t. ex. av en dåre
eller av en människa med ett förstört
nervsystem, men detta sakförhållande har
naturligtvis intet att göra med detta konstverks
värde. Ursprunget avgör intet om värdet.
Således, om det t. ex. visar sig, som det
ock ofta gör, att många av de extremt
religiösa människorna haft ett sjukligt
nervsystem, lidit av hallucinationer, varit utsatta
för automatiskt talande och skrivande etc.,
så berättigar detta oss ej att sluta till, att
deras religiösa förkunnelse är värdelös. Här
måste vi använda oss av andra kriterier.
Ursprunget är odugligt.
Nu kan man förstås fråga, om det i
själva verket går en så skarp gräns mellan
existensialomdömen och värdeomdömen, som
James tycks förutsätta. Jag är icke här i
tillfälle att närmare ingå på frågan. Men
det synes otvivelaktigt, att även i
existen-sialomdömena spela, om än omedvetet,
värdeomdömen eller bättre värdekänslor
med. En beskrivning gör sig ju ingalunda
själv, och det finns ju intet sätt att flytta
saken direkt in i en annans medvetande.
Vid själva valet av fakta ur den oändliga
mängden av aspiranter och kanske än mer
vid grupperingen av dessa, vid
fördelningen av ljus och skugga torde otvivelaktigt
våra värdekänslor spela en ingalunda
oväsentlig roll. Men nog härom.
Men om nu ursprunget absolut icke
duger till värdekriterium, vilket kriterium
skola vi då använda, när vi vilja avgöra
religionens värde: Ja, något absolut
kriterium äga vi icke, framhåller James.
»Objektiv evidens och visshet äro tvivelsutan mycket
vackra ideal att leka med; men var stå de
att finna på denna månbelysta, av
drömmar hemsökta planet?» Vi måste därför
nöja oss med rent empiriska och
pragmatiska kriterier och finna oss i att erkänna,
att en viss religiös typ på grund av sina
frukter är godkänd, under det att en annan
är fördömd. Det är, som vi se, en
utpräglat praktisk synpunkt, James lägger på
religionen.
Värdefull och god är den religiösa typ
vars frukter visa sig livsbefrämjande; således
den religion, som skänker oss livsmod,
själsstyrka, själslig jämvikt, ro och stillhet och
giver oss kraft att våga och kämpa mot
orättfärdighet och mörker. Och från denna
rent pragmatiska synpunkt visar sig
religionen i eminent grad värdefull. Intet annat
torde ens tillnärmelsevis kunna jämföras
med den, då det gäller att förläna kraft,
tålamod, uthållighet och glädje, ja, levande
och innerlig lycka.
För James är, som vi se, det
väsentliga i religionen ingalunda, såsom för många
mera mystiskt anlagda naturer — jag
nämner blott Schleiermacher — människans
försjunkande i skådan av det hela.
Tonvikten ligger här ej på skådandet, ej på den
enskildes uppgående i och samliv med alltet
utan på det av de religiösa känslorna
inspirerade handlandet. Att vara religiös det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
