- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
620

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - William James’ religionsfilosofi. Av John Gustavson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6l 2

JOHN GUSTAVSON

lism i vårt liv och vår uppfattning? Vi få
ju två sanningssystem, som på synnerligen
många punkter komma med helt diametrala
utsagor. Hotas icke därigenom själva vår
tro på verklighetens enhetliga väsen! James
synes fullkomligt villig att acceptera denna
konsekvens. Han är utpräglad pluralist och
anser, att vi operera med en ansenlig
portion rationalistisk övertro, då vi prompt
yrka på verklighetens enhetlighet. Av allt
att döma bildar verkligheten intet absolut
enhetligt system utan en heterogen
mångfald, som tillåter flera behandlingssätt.

Härmed torde likväl ej alla
invändningar vara tystade. Från vetenskapligt håll
har det hävdats, att det, James kallar
religiös erfarenhet, ej förtjänar namn av
erfarenhet. En förnimmelse är ingen erfarenhet.
För att något skall bli erfarenhet i
vetenskaplig mening, tarvas, att det — äro
omständigheterna f. ö. desamma — när som
helst skall kunna iakttagas av vem som
helst, som är utrustad med normala sinnen
och normal intelligens. Den vetenskapliga
erfarenheten är opersonlig. I denna rent
opersonliga och objektiva karaktär ser
vetenskapen en av de allra väsentligaste
fördelarna hos sitt betraktelsesätt. Den ställer
därför som sin uppgift att upplösa allt
personligt och individuellt i ett samspel av
allmänna lagar och krafter. Individen blir
från denna ståndpunkt blott en
korsningspunkt för en mångfald krafter. Allt
personligt utmönstras omsorgsfullt. Här är ej
längre tal om ändamål och avsikt utan blott
om ett krafternas mekaniska samspel.
Individerna nedsjunka till något blott och bart
tillfälligt, till rena epifenomen, som för ett
ögonblick lyftas upp mot ytan och ljuset
för att sedan åter dragas ned i djupet och
upplösas.

Denna vetenskapens heliocentriska
världsbild, där världar, solar och världssystem
födas för att snart åter dö, har
naturligtvis något högligen tilltalande genom sin
storslagenhet och åtminstone skenbara vidd.
Hur liten och erbarmlig ter sig icke lätt i
jämförelse härmed religionens rent
antropo-centriska världsbild! Här är det ej fråga
om myriader av världar och tidsrymder,
inför vilka vår tanke svindlar, utan blott om
individen och hans personliga väl och ve.
Hur upprörd måste icke vetenskapsmannen
med sin stränga fordran på bortrensande
av allt personligt känna sig, när den reli-

giöses subjektiva förnimmelser av lyftning
och förening med en högre makt tränga sig
fram med anspråk på att bli godtagna som
verkliga erfarenheter!

James är emellertid ej hågad att vika.
Trots all sin storslagenhet, säger han, är
likväl vetenskapens opersonliga värld långt
irrealare än den allra erbarmligaste
människovarelse. Det enda ställe, där vi stöta
på ett stycke ursprunglig verklighet, är i
vår egen själ. All verklighet, som vi ha
någon omedelbar erfarenhet av, är
individuell. All individualitet har sin grund i
känslan, »och känslans gömställen,
karaktärens dunkla djup, äro de enda ställen i
världen, där vi kunna uppfånga en skymt
av livets verkstäder och omedelbart
förnimma, hur någonting sker och bliver till.
Jämförd med denna värld av levande
personliga känslor tyckes den värld av
generaliserande föremål, varmed förnuftet sysslar,
vara utan innehåll och liv.»

Den storsinthet, vetenskapen berömmer
sig av, bör således ej besticka våra ögon.
Den är förvärvad blott genom en
stympning av verkligheten, och vi ha ingen rätt
att utelämna det personliga och
individuella som något oväsentligt, då vi vilja
uppgöra en tablå över tillvarons debet och
kredit.

Oförnekligt är naturligtvis, att det
finnes överensstämmelse mellan verkligheten
och den vetenskapliga världsbilden, eljest
skulle vetenskapens gynnsamma resultat vara
oförklarliga. Denna överensstämmelse får
likväl ingalunda tolkas som kopians med
originalet. Vad finns där väl för likhet
mellan den ljudande, doftande, mångfaldiga,
brokiga verklighet, som vi alla omedelbart
uppleva, och vetenskapens färglösa,
stumma kosmos av massor och energier!

Vi ha heller ingen rätt att förmena, att
vetenskapens världsbild skulle motsvara den
»sanna» verkligheten. Ty den enda »sanna
verklighet», vi äga, är den omedelbara
upplevelsens. Att kalla vetenskapens kosmos
verkligare än den omedelbara upplevelsens
värld är detsamma som att kalla matsedeln
verkligare än maten, lagen verkligare än
tinget och abstraktionen verkligare än det
konkret förnumna.

Nej, den vetenskapliga världsbilden har
åstadkommits, genom att vissa delar
isolerats ur det levande sammanhang, de ha för
den omedelbara förnimmelsen, sammanställts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 9 06:31:42 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1915/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free