Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Goethes naturvetenskapliga studier och samlingar. Av Beatrice Zade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
BEATRICE ZADE
Eger och trakten kring Ilmenau, vars
gamla bergverk han ville upparbeta.
Under vistelsen i Italien (1786—88) sysslade
han mycket med geologi och mineralogi.
Vesuvius ägnade han därvid en intensiv
uppmärksamhet. Egendomliga stenar voro
alltid för honom kärkomma presenter,
och hans mineralsamling innehåller mer
än aderton tusen nummer, däribland flera
av utomordentlig skönhet och sällsynthet.
De resultat, till vilka Goethes
geologiska studier förde, äro i allmänhet
desamma som den nyare forskningens,
enligt vilken alla bekanta naturkrafter
medverkat vid jordytans bildning. Hans
förklaringssätt närmar sig mera kemien
än mekaniken; det vilar helt och hållet
på principen att naturen utvecklat sig
och ständigt vidare utvecklas lugnt och
långsamt. Samma krafter, som fordom
verkat, äro enligt Goethes åsikt alltjämt
verksamma och följa orubbliga, eviga
lagar. Han tilltror naturen förmåga att
t. ex. allt fortfarande bilda nya stenarter
och visar sig sålunda i sin geologiska
forskning som avgjord evolutionist. Han
var den förste som insåg och förutsade
vilken betydelse fossilen skulle få inom
geologien, och ingen har före honom så
bestämt uttalat antagandet av en isperiod.
Goethes betydelse för geologiens
utveckling har likväl icke varit så stor, som
man av hans forskningsresultat kunnat
vänta. De geologiska skrifter han
efterlämnat äro visserligen varken få eller
obetydande och bära vittne om de grundliga
studier han bedrivit i ämnet; men största
delen av de geologiska arbeten han
planlagt förblevo dock fragment eller kommo
alldeles icke till utförande. Så t. ex. en
allmän naturhistoria, en »världsskapelse»,
som han i mitten av 1780-talet ofta
omnämner.
Konstnärliga intressen förde Goethe
in på anatomiens område. Hösten 1781
genomgick han i Jena under professor
Loders ledning en grundlig kurs i
osteo-logi och myologi, varvid de kunskaper
han i ungdomen inhämtat naturligtvis
voro honom till stor nytta. Under lång
tid blev nu osteologien hans
älsklingsstudium, särskilt åren 1781—84 och under
den andra resan till Italien (1790).
Därvid lät han snart nog de konstnärliga
avsikterna falla och bedrev ämnet ur rent
vetenskaplig synpunkt. Med stor möda
och stundom även en smula tur skaffade
han sig ett synnerligen värdefullt och
demonstrativt osteologiskt material och
lyckades våren 1784 upptäcka
mellan-käkbenet hos människan. Alla den tidens
framstående anatomer och zoologer
förnekade hårdnackat tillvaron av
intermax-illarbenet i människans skalle. De sågo
just i frånvaron av detta ben en viktig
skillnad mellan apans och människans
skelett. Ä andra sidan medgåvo de, att
mellankäkbenet existerar hos djur, som
sakna framtänder, t. ex. valrossen.
Goethes naturåskådning gjorde honom mycket
tidigt tveksam gentemot en sådan lära,
vilken ovillkorligen måste bevisa en icke
lagbunden godtycklighet hos naturen och
i sina konsekvenser ställa människan
utanför dennas regler. Verkligheten var
för Goethe just de gudomliga, eviga
lagarnas uppfyllelse; i det enskilda fallet
såg han det allmängiltiga, och ett språng
i naturens arbete ville han ej medge.
Övertygelsen, att människan, som ju är
i besittning av framtänder, ej kunde sakna
de stycken av skelettet, där sådana äro
infogade, var — trots den motsägelse
han från alla håll hörde — fast och
orubblig hos honom, långt innan han
kunde bevisa sitt antagande.
Svårigheten låg huvudsakligen däruti, att
inter-maxillarbenet i en fullvuxen huvudskål
är fullkomligt sammanväxt med
överkäkbenet. Endast hos en mycket ung
individ äro sömmarna vid noggrann
iakttagelse synliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
