Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Auguste Rodin och Villard de Honnecourt. Av Cecilia Wærn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
CECILIA VVÆRN
GIVAREN AV ETT GLASFÖNSTER.
Ur Vilard de Honnecourts skissbok.
och låg. Så ger hans »iometrie» (se
bilden) anvisning på att rätt träffa
rörelsen hos en kung, som sitter med ena
benet vårdslöst elegant uppviket. Två
klädda figurer återge samma rörelse,
den ena tydligen en s. k. signature:
bilden av givaren av ett glasfönster.
De flesta bladen ägnas dock
naturligtvis åt klädda figurframställningar,
religiösa och världsliga, draperade eller
i vacker och rolig tidskostym —; studier
eller utkast, avsedda att framläggas, till
de figurer eller bildscener som kunde
ifrågakomma; med eller utan ikonografisk
beteckning. Man vet ju numera med
säkerhet, tack vare M. Emile Màle, att
prästerskapet skrev eller dikterade de
ikonografiska programmen. Det finns ju
glasfönster, som framställa
huvudpunkterna i en omtyckt predikan! Men en
konstnär, som var säker på sin sak, hade
naturligtvis vissa »modeller» att föreslå
till ofta ifrågakommande motiv.
En av Vilards förklaringar lyder
emellertid : se här en man, som han har fallit.
Det är här således rörelsen, som intres-
serat honom: en man som ligger på knä
med huvudet böjt ned mot armarna —
nästan rodinsk i sin sorg.
De rörelser, gestalter, bildserier och
små bildscener, som kunna förekomma
pä en av de monumentala katedralerna,
uppgå till tusentals. Och alla dessa
äro varierade: skolpräglade, så att man
kan känna igen verkstaden från ort till
ort — eller mönstret —, men aldrig
gjutformen; litet skolmässiga ibland också
— men aldrig fabriksmässiga —; eller
underhaltigt utförda någon gång, men
alltid livfulla. -—■ När man gång på
gång rycks med av det underbara liv,
som pulserar i skuggan och halvskuggan
och solljuset av ett sådant gotiskt bygge,
måste man någon gång fråga sig
undrande: men hur var detta möjligt —?
Möjligen finna vi svaret hos Vilard.
Åtminstone ger han en mycket
suggestiv vink på de fyra blad, som han själv
betecknar som »materia porturature» eller
— — »les trais de portraiture si con li
ars de iometrie les ensaigne por
legie-rement oiirer» (= för att det ska gå
undan?)
På fyra blad finner man naturligtvis
icke heller här någon fullständig
handledning — utan endast några anvisningar
— eller vinkar, vilka här må föra sin
egen talan. — (Det är icke utan att
en nutidsmänniska påminns om »svarta
tavlan»!)
»SE IIÄR EN MAN SOM HAR FALLIT.
Ur Vilard de Honnecourts skissbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
