Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Johan Olof Wallin som psalmdiktare. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
OLOF RABENIUS
den klarnade och föryngrade formen,
kan man välja många exempel; ett av
de vackraste har man i den högtidligt
innerliga adventspsalmen n:o 5 1:
Gläd dig, du Kristi brud!
Och möt din Herra Gud.
Den stora dag du skådat,
som de profeter bådat.
Hosianna, pris och ära
vår konung vi hembära.
Wallins egen hymnlyrik, som ju är
den mognaste frukten av en mer än
tusenårig utveckling av stilen, rymmer också
den förtätade klangen av seklernas
kyrkoröster. I de väldiga ackord, varmed han
griper i orgelklaviaturen, förnimmer man
samlade den rena lyftningen av det äldsta
lovsjungande tillropet te deum laudamus,
den högstämda entonigheten, den eteriska
färgen i mässan, tolkad av Palestrina,
den skimrande inkarnaten i den latinska
hymnlyriken, trosvärmen i den
lutherska kämpapsalmen, den blida
naturpoesien hos Gerhardt och Kingo, den
manliga kärnan hos Spegel och Svedberg,
den elegiska evangelismen hos
Arrhenius. Men den form, som organiskt
förenar alla dessa skilda impulser, den anda,
som besjälar det omfattande
bildningsstoffet, ligger i Wallins skapande
originalitet, som icke vet av något eklektiskt
trevande utan enar och helstöper allt
vad han vidrör.
Med sina mångsidiga och vidsträckta
rötter i kyrkans tanke- och tonvärld
företer Wallins psalm diktning en sällsynt
kristen universalism och objektivitet, som
syntetiskt gör rätt åt de olika sidorna i
trosinnehållet. Fåvitska ivrare kunde
förebrå honom brist på renlärighet, och
än i dag får man bevittna, hur
kommittéreparatörer våldföra sig på hans sånger
för att pressa in dem i ett
konventionellt bekännelseschema. Andra se
tvärtom ett av hans storhetsdrag i den
höjd-syn, han vunnit över kristendomen som
religiöst kosmos, i den rena andlighet,
vars dager han breder däröver, den höga
poetiska bildförklaring, han ger därav.
Även den som har ett friare förhållande
till religionen än det strängt kyrkliga,
gripes därför omedelbart av WTallins
psalmdiktning, i vilken man så lätt kan
lösgöra den inre levande känslan från
symboliska höljen och dogmatiska band.
Om — såsom vi ovan påpekat —
Wallin å ena sidan rycktes med av den
varmare religiösa ström och anslöt sig till
det innerligare trosliv, vartill romantiken
gav väckelse, har hela hans bildning
därjämte ett fäste i sjuttonhundratalets
mark. Han var ett barn av
upplysningstiden och han insöp med luften han
andades dess humana och förnuftiga idéer.
Fjärmade han sig än allt mer och mer
från den neologiska åskådningen och
betonade han allt starkare det positiva
momentet i tron — hans märkliga tal vid
Bibelsällskapets sammankomst återger bäst
hans mognade kristendomsuppfattning -—
släppte han dock aldrig det odogmatiska
frisinne, som han tagit i arv från det
adertonde århundradet. De speciellt
lutherska satserna om trons allen
asaliggö-rande verkan och om nådavalet
imponerade föga på honom, medan han ofta
framhöll gärningarnas betydelse och
prisade den kristna dygden. Wallin slog
som bekant som skald igenom med
lärodikter i upplysningstidens
abstrakt-reto-riska manér, och hur påtagligt det än
är, att t. ex. Uppfostrarens öde torka är
fullständigt avskild från den friska
blomningen i hans psalmlyrik, förmärkes dock
lätt ett sedelärande inslag däri,
konstrikt flätat i diktionens purpurbroderi. En
andlig kraft av yppersta halt, som
betecknar upplysningstidens högsta
förklaring och tillika dess övergång i ett
djupare medvetande, och som tyckes ha
utövat ett stort inflytande på Wallin, är
den Kantska filosofien. Kant underord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
