Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
LOTTEN DAHLGREN
Campagnans klassiska jord, utvakad,
mör-bultad, nerdammad men översäll på sjätte
dagen sedan man lämnat Florens som
en annan triumfator gör sitt högtidliga
intåg genom Porta del Popolo.
Man är i Rom.
På 1840-talet och inpå det följande
decenniet försiggick en resa till Rom
norrifrån oftast på det viset. Färdesättet
skilde sig ej väsentligt från det Goethe
hösten anno 1786 begagnade, då han
stormade fram över norra Italiens slätter,
genom Toscanas höjder och dalar, med
begäret att se Rom för varje ögonblick
växande så mäktigt inom honom, att
intet dröjande mera är möjligt. Och hur
stegrades ej spänningen och
förväntningarna av den nödtvunget genom dagar
och nätter förlängda färden! Så skriver
han under ett av de sista hållen:
»Av otålighet att komma vidare sover jag
påklädd och jag vet ingenting skönare än att
väckas fore daggryningen, fort sätta mig i
vagnen och att mellan sömn och vaka fara dagen
till mötes.»
Äntligen är sista natthärbärget i
Citta Castelana hunnet:
»I morgon afton alltså i Rom. Jag tror det
knappast ännu. Och när denna önskan är
uppfylld, vad återstår för mig mera att önska?»
36 år senare skildrade en landsman
till Goethe samma resa, en reseskildring,
tagen ur högen bland de helt visst
oräkneliga sådana, som ha en tysk målare
till författare:
— — — Ju närmare vi komma Rom, ju
otåligare, ju mer spännande bli förväntningarna.
Ögonen äro överallt och det förekom mig som
om jag redan sett allt detta i drömmen. — —
Se, där glänser Tibern fram, där är Ponte Mölle,
där osterian vid vägen! — — — Under den
långa sträckan till Porta del Popolo kom
huvudet inte en enda gång innanför vagnsfönstret.
Vad tyska resenärer med Goethe i
spetsen erfarit, det ha deras
skandinaviska stamfränder genomlevat.
Bestormade av samma känslor, eldade av samma
längtan ha de företagit pilgrimsfärden
till den eviga staden. 1800-talets första
hälft var tiden för de nordiska
konstnärernas stora vikingatåg till södern.
Thorvaldsen kan sägas ha varit den som
visat vägen; hans väldiga gestalt är den
centralfigur kring vilken de unga
konst-aspiranterna från nordens trenne länder
flockades. Hans namn och den
skandinaviska konstens glansperiod i Italien
äro ett. Med Thorvaldsens död 1844
börjar dess sol visserligen att dala, men
ännu levde man i återglansen av dess
strålar. Tilloppet av nordmän, komna
för att läska sin törst i konstens heliga
källa, är under hela 1840-talet mycket
stort.
Vilken charm över denna tid, och
över »de farende Svenders» intåg i Rom!
Genom Egron Lundgren, vilkens penna
lånat hans pensels hela bedårande kolorit,
är tavlan oss väl bekant. Aldrig förfela
hans skildringar, om än aldrig så ofta
citerade, att frammana en stämning av
ung, färgglad poesi:
»Ack, glada tid, när vi brukade gå ut till
Ponte Mölle för att där möta och ledsaga andra
skönhetens pilgrimer till den evigt unga staden!
I den gamla osterian vid vägen hvilade vi på
de nötta träbänkarna omkring bordet, på hvilket
det fanns mången långhalsad foglietta med
Velletrivin eller gullgult Nostrale, den spruckna
guittaren lyftes ner från väggen och de glada
visorna nästan öfverröstade trumningen på
dörrarna, skrattet och de många öppenhjärtiga
förtroendena . . . Men så fick man se i backen
den väntade vetturan, förspänd med fyra
uttröttade, löddriga hästar och packad med full
last. Långsamt hade det gått, det syntes. Minst
ett århundrade tycktes han hafva varit på vägen;
allt rococo, de resande alla pudrade till och
med ögonbrynen.»
På efterföljande sidor vill jag försöka
återuppliva något av denna minnesrika
Romatid såsom den återspeglas från en
svensk konstnärs, musikern Jakob Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
