Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
LOTTEN DAHLGREN
JOSEF MAGNUS STÄCK. OLJEMÅLNING
AV EGRON LUNDGREN. 1846. Tillhör
K. Akademien för de fria konsterna.
liv och natursvärmerier, och gällde det
att genomströva Rom utan och innan
då voro de med.
Bland tidens svenska »landstrykare»
var Josef Magnus Stäck, »Signor Guiseppe
Staccato», väl icke den mest originellt
begåvade, men han var en flitig arbetare
och en god och trevlig kamrat. »En
vänskaplig och redlig karaktär», kallar
Josephson honom, »arbetar flitigt, gör
vackra månskenstaflor och i mitt tycke
äfven behagliga landskap ur den
härvarande naturen.» Med mycken värme
synes Stäck, att döma av de många
vänskapliga skrivelser, varmed han efter
skilsmässan uppvaktar sin vän Josephson,
ha fäst sig vid denne. »Jag kunde ej
ana», skriver han bland annat, »då jag
såg den lilla runda vetturin-hatten —
una cosa miranda — i Cabrioletten vid
Osteria del Ponte Mölle första gången,
att jag skulle komma att sätta så mycket
värde på dess lille ägare!»
Mer än med den hederlige men något
prosaiskt anlagde Stäck stämde nog
Josephsons eget väsen med Egron
Lundgrens fina och älskvärda konstnärsnaturell.
Redan första dagen av ankomsten till
Rom och efter att ha varit åsyna vittne
till »de verkliga vänskapstecken», varmed
Lundgren »såsom gammal Romare
hälsats af de mötande landsmännen», skriver
han om honom: »Han är också en af
de härvarande som genom ett lätt
umgänge, en god bildning i sin konst och
genom egna och träffande omdömen vet
att intressera alla.»
De sju månadernas så gott som
dagliga umgänge stadfäste ytterligare de
första dagarnas intryck. »Lundgren
intresserar genom ett mycket lifligt
väsende, en fin observationsförmåga, spirituella
anmärkningar och ett lifligt sinnes lust
för motsägelser. Man berömmer hans
färg och behagliga composition, men
finner hans teckning behöfva mer arbetas.»
Lundgrens arbeten voro den tiden
anlagda efter en större och tyngre
måttstock än den luftiga och delikata, varpå
han sedan skulle skapa sig ett namn.
För närvarande var han sysselsatt med
att måla »en stor figur i Campagnan.
Den unga modellen han målar efter var
en af de yngre härvarande och af ett
särdeles vackert utseende. Blond och
ljus hy men med vackert mörkt hår.
Det var en glad flicka med ungdomlig
skönhet men en ful grof röst, som nästan
alla Romarinnor.»
»På eftermiddagen besökte jag Lundgren»,
står det för den 8 mars, »och han mig. Jag
såg hos honom taflor och ritningar, han hörde
hos mig sånger, och å ömse sidor med intresse.
Han har ritat en bild om Necken, som med
sitt violinspel lockar en flicka ned i vattnet.
Denna senares sofvande och nu svigtande gestalt
är utmärkt vacker. Små elfvor leka i vassen
och hjälpa att draga henne ned.»
Mer än en sida skulle Egron under
vinterns förtroliga kamratskap uppenbara
för vännen. En var den glada och lätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
