Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
LOTTEN DAHLGREN
tåligt beröra de närvarande Holsteinske-Danske.
— Efter Prof. Clausens tal sjöngs en
gemensam bekant Dansk sång med nya ord af
Ussing. Hörande till samma skål för
Scandina-vien och hemmet hade äfven jag några verser
att uppläsa. Molin hade skrifvit julevisan, som
med musik af mig sjöngs när vi samlades vid
julträdet. Allt var gladt och vackert. Det hade
festens varma högtidlighet och ett brokigt
sällskaps muntra ton, på en gång sällskapligt och
fritt från tvång.»
*
Den italienska naturen sover ingen
lång vintersömn. Hon blundar bara till
ett litet tag, och när hon åter slår upp
ögonen, står våren redan där och väntar.
»Vintern har gått förbi som en skön
höst och vår, och våren kommer som
en ung sommar». — »Nyårsdagen 1846
bringar vårluft och sommarrosor»; i
stigande crescendo fortgår sedan
vårutvecklingen. De interfolierade
regndagarna stegra blott soldagarnas ljuvlighet.
Den 7 februari fröjdar sig Rom åt —
»en underblå dag — vår och sommar —
lärkorna sjunga, mandelträden blomma».
Så kommer karnevalen. För första
gången uppvisar dagboken en lucka.
Karnevalen har ryckt vår musiker från
arbete, stilla tankar på hem och
hemvänner, från musik, allt.
Anteckningsboken har fått vila orörd i sin låda.
Vi behöva inte följa vad bokens ägare
sedan i minnet nedskriver om intrycken
från dessa romerska jubeldagar; tusen
och åter tusen gånger ha de förut
beskrivits, om än ej alltid med samma
ljusmättade ton över skildringen som
den vår oblaserade unge landsman
använder. »Aldrig har jag förr så
svärmat för glädjen själv, utan annat
ändamål än just denna glädje», försäkrar
han. Säkert ord som vunnit den
livligaste genklang hos de andra
levnadslustiga trubadurerna, Stäck, Lundgren,
Troili, Per Södermark och de danska
vännerna, med vilka han svärmar och
troget delar karnevalslivets glädje.
Svårt är det att komma i
arbetstakten igen efter karnevalsruset. Den
undersköna våren lockar dessutom ut med
obetvinglig makt Naturen spritter av
liv, himlen strålar högblå, lärkorna sjunga
så glada, på Forum knoppas
kastanjerna.
»En nordisk sommardag, då den är
som vackrast, var den första marsdagen.»
Med de tyska musikvännerna svärmar
han i Villa Pamphili, »där ljus och
glädje härskade överallt och de
nyvaknade ängarna pråla av anemoner och
violer.» — Promenaderna i och omkring
Rom i den stimulerande vårluften öppna
för var dag nya överraskande skönheter.
Det döda, ödelagda gamla Rom lever
upp och grönskar på nytt. Mellan
ruinerna arbetar vignerolen; blomster och
grönt täcka jorden.
Som paradisiska lustgårdar te sig Roms
villor dessa vårdagar. »Ett helt
rosenflor slingrar sig högt om trädstammarna.
Acantusbladen växa härligt runt om och
aloë och häckpalmer blanda sig med den
övriga växtligheten». Den 30 mars är
det redan fullkomligt grönt i Villa
Borghese och näktergalarna ha kommit.
Genom löven av de evigt gröna ekarna
skymtar den blå himmelen dubbelt blå.
Under deras lövvalv sitter den unge
svärmaren ofta och njuter. Han vill ej
säga »drömmer». Nej, »drömmar höra
norden till».
Mitt i denna vårberusning inträffar
hans födelsedag. »Jag fyllde i går 28
år», står det för den 28 mars.» Flere
bland de skandinaviska vännerna
förärade mig vackra teckningar och
målningar till ett album, och på aftonen
voro vi samlade i Osteria Sabina till
dryckjom. Sent på aftonen gick jag
till Landsberg, där jag just fick höra de
två sista satserna av Beethovens s. k.
»Harfen quartett» och en kvintett för
fortepiano i C-moll av Spohr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0120.html
