- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
115

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR

5

Foto. Atelier Jæger.

ställer om att konungen kommer en
halvtimme för sent till mötet genom
att kammartjänaren manipulerar litet
med den kungliga pendylens visare.
Så hann Pompadour använda denna
stund till att skrämma upp sin rival
och själv beslöjad mottaga Ludvigs
rätt lama, åt grevinnan Périgord
ägnade kärleksförklaring. Monarken blir
lätt förargad, då han under slöjan hittar
Pompadour, men hans bourbonska
anlete overfares av ett sarkastiskt och
belåtet leende, när han kom att tänka
på, att han skulle kunna få sitt allra
käraste nöje, bättre än både
välfor-made kvinnor och byggnadsplaner,
det att få göra sina vänner litet
snopna genom en väluttänkt elakhet.
Han ber Pompadour beslöja sig igen
och kallar in hovfolket, vilka man
hort i en bredvidliggande sal inöva
en smädevisa mot den eventuellt
avgående favoriten. Visan var avsedd
att sjungas och dansas inför Périgord,
detta nya erotiska maktcentrum.
Konungen blir så glad åt sitt elaka
spratt, då han inför det förbryllade
hovet avslöjar Pompadour, vilken nyss
haft det blandade nöjet att lyssna till
smädevisan om sig själv, att han
upphöjer Pompadour till markisinna.

Den utmärkte typbildaren herr
Hansson hade av en biroll, Voltaire, gjort en
lyckad gallsprängd och förvuxen gubbe.
Fru Erastoff var både skön och
triumfatorisk men som alltid för andfådd. Det
är ej lätt att veta hur Pompadour var,
men jag tror att skådespelerskan bort
inrätta sig på världsdam i största stil
med ofantlig auktoritet, utövad stilla
och utan skrikande med allra strängaste
salongstukt och dessutom med en
genomtänkt, på en gång mycket energisk och
diskret förförelsekonst gent emot
majestätet. I mitt tycke var Pompadour ej
tillräckligt fin. Det var Dubarry som
var den snälla kokotten, litet simpelt
gåpåig, hos Antoinette de Pompadour
hade uppfostran för hennes höga värv
börjat redan i barndomen, och hon var
sedan hela sitt liv ytterst distingerad. I
mitt tycke var Ludvig XV—herr Einar
Fröberg — bäst av alla de uppträdande.
Hans sävliga, förnäma likgiltighet, hans
uttråkade min, som kom en att tänka

oscar bæckström som konj ander i
hittebarnet.

på det kända citatet »Sire, vous ëtes
inamusable», kom fram, men också den
latenta begåvningen.

Hittebarnet, AUGUST BlancHES
svenska översättning och bearbetning av
Bayards och Dumanoirs pjäs Bouquillon
à la recherche d’un père, tillkom 1847.
Det är således blott herrar Bayard och
Dumanoirs maner som man kan såra
genom att påstå, att denna pjäs är så
schablonteatralisk, så enfaldig och
gadd-lös, att man skulle somna, om icke den
av Blanche och man kan väl tillägga av
skådespelaren Fredrik Deland formade
typen Konjander funnes. Denna person,
en egoistisk, knarrig och grinig gammal
ungkarl, har fått en sorts affektionsvärde
i svensk teaterhistoria. Och att tala illa
om denna borgarbracka med sin
originella höga hatt och sin mera vanliga
florshuva skulle vara som att häda
forntidens ärbarhet, som att säga något
ovänligt om smörgåsbordet — Gud skydde
min tunga för slikt lasteligt tal.
Brack-idealen hade sin glanstid 1820—1850 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free