- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
134

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Shakspereminnet. Av Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

PER HALLSTRÖM

På det religiösa området veta vi ännu
mindre om hans innersta. Den ovilja,
han i förbigående lägger i dagen mot
puritanismen, rör blott vid utanverken.
Dess själsliga patos, kampen för inre
frihet och helhet, har ingen röst i hans
vida värld. Det måste tolkas som
antipati eller likgiltighet, men hur djupt gingo
de? Han har figurer av from poesi
(katolsk som ämnena förde det med sig),
och han behandlar dem med kärleksfull
respekt men utan djupt deltagande. Hur
mycket av halvheten äro att skriva på
teaterns lämplighetshänsyn och hur
mycket på en oförklarlig brist på intresse
för en av livets rikaste sidor hos den
som eljes lät hela dess makt strömma
in på sig? Man står åter inför
konturlöshet.

Allt är visserligen lätt avfärdat, om
man nöjer sig med att se skalden som
plockande de blommor han har lust till.
Han gjorde nog så, men den skald det
här är fråga om måste ha sett på alla
och tänkt oändligt mycket vid det han
såg.

Låt oss se litet vidare på
Shaksperes objektivitet gent emot sina
tragiska hjältar: Det finns bland dem många,
som äro av starkare metall än den
danske prinsen och bättre ägnade till strid.
De gä under, men i undergången döma
de ej sin värld, även de, vilka som
Coriolanus och Brutus väl veta sitt värde
— Timon är ett undantag, men hans
ord förmå föga. Det är de själva som
dömas — aldrig hårt eller kallt, men
utan tvekan om att de felat. Det sker
utan Euripides’ ironi och bitterhet, klart,
lugnt, öppet och stort. Man skulle kunna
säga, att domarsäkerheten vilar på en
naivt upphöjd förtröstan att världens
lagar äro skönhetens, den grekiska
måttans. Den som överträder dem blir
obönhörligt straffad, men själva striden och
förintelsen behålla skönhetens prägel, en

brinnande och lysande skönhet. Aldrig
en skymt därvid av något vekt eller
falskt! Allt nämnes vid sitt rätta och
enkla namn, last omtolkas aldrig till dygd,
brott vrides ej om till högre rätt. Det
är framför allt denna överlägsenhet som
gör en och annan stackars modern
litterat rådvill och kommer honom att grubbla
på förtvivlade tydningar för att ej
kompromettera sig som medskyldig i en
alltför banal hälsa. Jag minnes mig ha läst
försök att tvätta Lady Macbeth ren från
de fläckar, dem hon själv fann »alla
Arabiens vällukter» maktlösa emot!
Shakspere har en annan metod med
dissonanser; han målar så stort och brett,
med så underbara lufttoner, att var färg
smälter in i det helas klang och djup.
Han liksom dränker det fula i
oändligheten, just som hans mästare naturen gör.

I sin ungdoms glädje och kraft
formade han en idealfigur för sig, Prins Hal,
sedermera Kung Henry, men det blev
ingen tragedi av. Tragiken finns i
stycket, men hos Harry Hotspur, som faller
för Henrys svärd, vars riddarideal
per-siffleras av Sir John och vars lik
släpas ut av honom. Han kommer vårt
hjärta att klappa betaget, han är vår
man, ännu mycket mera än segraren,
men så var han icke för skaparen av
dem båda. Vi stöta åter emot det
inkommensurabla, »det olympiskt upphöjda
och främmande», så tänka vi ett
ögonblick. Men i det nästa ändra vi uttrycket
till »det olympiskt strålande»,
Shaksperes sol och hälsa, och vi ge honom
rätt. Prins Hal var den fullständigare
och rikare naturen.

Han sättes på ett i viss mån ännu
svårare prov, när han krossar Falstaffs
förhoppning och hjärta. Förhoppningen
var i och för sig icke mycket att
respektera, hjärtat icke heller. Men
tillsammans buro de en omätlig skatt: Falstaffs
glädje och hans humor, ouppnådd så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free