Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Heidenstams »Nya dikter». Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDENSTAMS »NYA DIKTER»
Av RUBEN G:SON BERG
V^S&rN ILL SIN VIDA övervägande del
Li I aA Heidenstams nya diktsamling
i -/k tillkommen under två skeden av
livlig lyrisk alstring, av vilka det
förra omfattar åren 1907 och 1908 och det
andra, till vilket hör ungefär hälften av
samlingens dikter, sträcker sig över åren 1914
och 1915, men kan förmodas ha nått sin
avslutning eller i alla händelser ha
kommit till en vilo- eller vändpunkt, eftersom
skalden beslutit sig för att ej avvakta
ytterligare tillflöden, utan ansett samlingen
fullbordad. Ty han har avsett en andlig
enhet, ej en tillfällig anhopning mellan en
boks pärmar. Det bevisas redan av
urvalet. Jag menar ej den forkastelse av
otryckta dikter, som torde försiggått, men
som undandrar sig vår kännedom —
Heidenstam har ju alltid varit en skoningslös
mordbrännare bland sina manuskript och
har otvivelaktigt ratat åtskilligt nyskrivet
även nu —, utan den uteslutning av
tidigare tryckta dikter, som vi alla lätt kunna
övertyga oss om och som gått ut över bl. a.
den lilla cykeln »Gårdsfolk», som också kom
till 1907,och som är ett av de sällsynta
exemplen på, att han låtit sin humor få spela fritt.
»Nya dikter» däremot äro idel allvar, och
till och med de satiriska inslagen äro få.
De äldsta dikterna i samlingen äro
dag-tecknade 1895 och alltså samtidiga med
de sist tillkomna av dem, som bilda
»Dikter». Det är endast tre, »Fången»,
»Hemlandet» och »Ålderdomen». Men
var och en av dem är ett helgjutet uttryck
för en stämnings- eller reflexionsräcka, som
Heidenstam fortsatt att utveckla i sin
senare alstring. De äro därför att betrakta
som utgångspunkter och deras
medtagande i samlingen har därför det starkaste
berättigande. »Fången», vars metriska
schema är detsamma som »Den nioåriga
fredens», men vars patos är ett alldeles
annat, är pompöst praktfull i sin diktion
och sticker därigenom kanske något av
från de övriga dikterna, trots sin stränga
lära. Det är den stolta och vemodiga
förkunnelsen av att orättvisan är nödvändig
för att det goda och det stora skall kunna
bestå på jorden, »den sträva och stickiga
ved, som måste staplas upp, där eld skall
brinna». Ingalunda för första gången gav
Heidenstam där uttryck åt denna sin
brinnande övertygelse, den röjes tidigare bl. a.
i den stora sången om hemkänslans makt
över döden, »För mig finns ingen väg från
hemmets dörr». Men den vart hos honom
där för första gången roten till en dikt av
stora mått och utpräglad individualitet och
har sedan icke upphört att vara en
inspirationskälla för honom. Den utgör en av
huvudtonerna i »Folke Filbyter», och den
möter oss i denna samling ännu en gång
som motivet för en uppgörelsedikt i stor
stil, nämligen »Molnvandiing» från 1912.
I »Fången» tillkom även ett annat motiv;
Pyrron vill inte köpa frihet och möjlighet
till nya bragder med offret av en mutad
och ringa flickas liv:
>Kunde sol och färger drickas
utan ångest av mitt öga,
om en fal och tanklös flickas
jag med dödens skuggor skymde?»
Pyrron lägger sitt huvud under bilan
med en segersång till solen; så länge hans
liv var hans gärning, hade det ett värde
för honom, men en efterhost med minnen
och idyll-liv anstår honom icke. Han var
en krigare och en handlingens man, men
mannen i »Molnvandring» är en betraktel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
