- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
166

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ny litteratur om den äldre konsten i Skåne. Av E. Wrangel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 E. WRANGEL

LARS TYNELL

i Universitetets historiska museum i Lund
och i Gottlands fornsal. Men en mängd
föremål bevaras, glädjande nog, alltjämt
på ursprungligt ställe, d. v. s. för de
flesta fall i kyrkorna, och
församlingarna tyckas alltmer ha fått ögonen öppna
för de gamla inventariernas värde, även
om det ännu återstår mycket att önska
för deras vård. Prästerskapets bistånd,
som naturligtvis på detta område är av
ovärderlig nytta, börjar bli allt mera
verksamt; och ur dess led framträda även
vetenskapliga forskare, varpå strax skall ges
exempel.

Den vetenskapliga bearbetningen av
detta rika konsthistoriska material — vari
för båda de ovannämnda provinserna C. G.
Brunius är en föregångsman — har under
det sista årtiondet tagit stark fart.
Gottlands medeltida konst har bearbetats av
Etnil Ekhoff, Johnny Roosval, Carl R. av
Ugglas m. fl., och Skånes konst under
äldre perioder har blivit föremål för
undersökning i en rad arbeten, som vi nu skola
skärskåda.

Den utställning av äldre kyrklig konst,
som under sommaren 1914 anordnades i
Malmö, och varöver en illustrerad katalog,
redigerad av Otto Rydbeck, föreligger,
gav på flera punkter en imponerande
föreställning om medeltidskonsten i vår
sydligaste provins, på några punkter också om
dess renässanskonst. Medeltidsskulpturen i
sten och trä företräddes särskilt av
grupperna dopfuntar och triumfkrucifix.

Skånes medeltida dopfuntar hade
redan 1913 börjat utgivas av Lars Tynell,

och nu föreligga av detta vackra, genom
Vitterhets- Historie- och
Antikvitetsakademien besörjda arbete tre häften med
sammanlagt 53 planscher och 119 textsidor.
Det är resultaten av ett långvarigt, mycket
kärleksfullt och’ flitigt arbete som
kyrkoherde Tynell här framlägger. Av Skånes
omkring 400 kyrkor lämnar han oss
kunskap om dopfuntarna i något över 300;
några få av dessa finnas nu icke mer,
några äro flyttade, men de flesta tillhöra
ännu sina ursprungliga församlingar. Å
de 53 planscherna (med 230 figurer)
meddelas bilder av 120 dopfuntar, och
dessutom finnas några bilder intagna i texten,
alla efter fotografiska reproduktioner (här
ännu inga uppritningar eller
genomskärningar). Texten och planscherna följa
häradsindelningen. Beskrivningarna förefalla
noggranna samt äro ofta ganska utförliga;
någon gång skulle man kunnat önska dem
än mer detaljerade såväl vad ornamentik
som figurframställning angår. Redan i första
häftet har författaren givit en översikt av
de stora grupperna (efter stil och ornering),
och redan här (och i beskrivningarna) ha
nedlagts många intressanta jämförande
iakttagelser. I ett fjärde häfte kommer att
lämnas en ikonografisk framställning av
dopfuntarnas hela bildmaterial samt vidare
redogörelse för vissa detaljförhållanden,
med genomskärningar och profiler, jämte
de förnämsta inskriptionerna.

Detta ypperliga och väl tillrättalagda
material är för den konsthistoriska och
jämförande forskningen synnerligen
välkommet och har redan av den blivit
uppmärksammat. Genom detta givas viktiga bidrag
till kännedomen om Skånes äldre
medeltidskonst, ’särskilt dess både på
arkitekturens och den egentliga skulpturens
områden arbetande stenhuggareverkstäder,
ävensom till belysning av denna konsts traditioner
och förbindelser. Dessa förbindelser kunna
nu sökas i Italien (Lombardiet), i
Frankrike, i Tyskland (Westfalen och Sachsen)
samt i det övriga Skandinavien, närmast
Danmark och Gottland; i dessa sist antydda
förbindelser har Skåne icke blott varit
mottagande utan också givande.

Träskulpturen i Skåne visar till stor
del andra riktningar; den är också i
allmänhet yngre, eller rättare: det är från
den äldre, romanska perioden jämförelsevis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free