Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Rosersberg. Av Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSERSBERG 183
ROSERSBERG. OLJEMÅLNING AV AXEL O. MÖRNER. A Rosersberg.
och syskons ständigt varit dålig, men
sedan hon från år 1787 fått uppbära
inkomsten av abbotstiftet i Quedlinburg,
blev den något bättre, tack vare hennes
morbrors konung Fredrik den stores i
Preussen vänlighet att redan år 1767
göra henne till abbedissa i survivance där.
Resan företogs incognito under namn
av grevinnan av Haga, och sviten
utgjordes av nio personer. Till Rom kom
hon tidigt på våren år 1793. Att döma
av signaturen »Robinson Rom 1793» är
det sannolikt målat av den engelske
konstnären Tomas Robinson, ehuru jag
måste medgiva att jag ej sett någon
uppgift på att han vid denna tid besökt
Italien. Över hennes resa finns en ganska
utförlig journal förd av en av deltagarna,
men där nämnes icke, för så vitt jag
kunnat finna, ett ord om att någon målat
hennes porträtt. Så mycket mera
ingående har författaren skildrat, huru hon
i övrigt fördrev tiden där, huru hennes
uppvaktning uttråkades av allt besvär
den hade med hennes fem favorithundar,
huru en särskild loge var inredd åt henne
i Peterskyrkan på befallning av den gamle
påven Pius VI — »aldrig har jag sett
en sötare gubbe», — huru hon företog
utfärder i Rom och ibland stannade vid
någon »nedrig krog», där hon intog sin
middag, då det gick så rundligt till att
vår chargé d’affaires vid de italienska
hoven Claes Lagersvärd blev onykter
och prinsessans kavaljer friherre Gustaf
Johan Stael von Holstein »småfull», allt
enligt journalen. Om aftnarna spelte
man ibland kort, »då jag hade den nåden
att förlora mina pengar till Hennes Kgl.
Höghet», säger vår sagesman, eller
också och helst for man på någon bal. Ty
oaktat sina fyrtio år och sin
embonpoint och det hinder hennes värdighet
som abbedissa möjligen borde ha lagt i
vägen dansade prinsessan ännu med
passion och var mer än en gång den
outtröttligaste på balerna i Rom. Porträttet
ger ingen föreställning om denna
passionerade danslystnad. Hon sitter där som
en allvarsam och flegmatisk romersk ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
